Arkiv för oktober, 2012

Stöd Rysslands civila samhälle!

Utvecklingen i Ryssland är alarmerande. Föreningsfriheten inskränks i rasande fart. Den svenska regeringen bör omedelbart återupprätta demokratistödet till Ryssland och på så sätt stötta det utsatta civila samhället. Man måste också kritisera den ryska regimens agerande, tydligt, ljudligt och offentligt. Det menar Östgruppen och Svenska Freds i en gemensam debattartikel på svd.se idag.

Det civila samhället i Ryssland är satt under mycket hård press. Sedan Vladimir Putins återkomst till presidentposten i maj i år har lagar och lagförslag som inskränker föreningars möjligheter att verka fritt antagits på löpande band. Särskilt utsatta är regimkritiska organisationer.

Situationen för det civila samhället i Ryssland har försämrats kontinuerligt sedan mitten av 2000-talet. Parallellt med den utvecklingen har Sverige minskat sitt demokratistöd till Ryssland från 110 miljoner kr (2004) till ca 35 miljoner kr (2012).

– Samtidigt som de mest utsatta organisationerna i Ryssland får allt svårare att verka och inte kan finansiera sin verksamhet inom landet, har Sverige alltså skurit ned sitt stöd till dem. Det är hårresande. Den svenska regeringen bör omgående höja det svenska demokratistödet till Ryssland, säger Martin Uggla, ordförande i Östgruppen, och fortsätter:

– Regeringen har också varit påfallande tystlåten i sin kritik av människorättskränkningarna i Ryssland. Utvecklingen bör uppmärksammas offentligt, ljudligt och tydligt, och som en självklar del av dialogen med Ryssland. Samtidigt måste man verka för att de ryska kränkningarna av föreningsfriheten kommer högre upp på den internationella dagordningen, inom exempelvis EU, FN och OSSE, säger Martin Uggla.

Debattartikeln på svd.se finns att läsa här: Fel att Sverige har strypt ryskt bistånd

Annonser

Idag skriver Claes Arvidsson i en ledare på SvD om den ryska regimens försök att tysta opposition och människorättsförsvarare i landet. Bland annat berör han de senaste försöken av myndigheterna att stoppa oppositionsledare i fängelse och den mycket obehagliga historien med Leonid Razvozzjajev. Själv uppger Razvozzjajev att han efter att ha flytt Ryssland kidnappades i Kiev, torterades och överlämnades till säkerhetstjänsten i Moskva.

Arvidsson tar också upp den senaste tidens nya lagar som motarbetar det civila samhället som vi skrivit om tidigare här på Tystade röster, bland annat ”agentlagen” och ”spionlagen”. Den sistnämnda är ännu inte slutgiltigt antagen, men allt tyder på att den lär bli det. Den förstnämnda träder i kraft den 21 november.

Bra att det i alla fall skrivs lite i medierna! Men var är de officiella svenska reaktionerna? Och vad tycker de svenska politikerna? Är det inte osedvanligt tyst? Just idag har dock MP:s Linnea Engströms en debattartikel med rubriken ”Så tystas de kritiska rösterna i Ryssland” (som inte kan vara annat än inspirerad av Östgruppens skrift ”Så tystas de kritiska rösterna”). Europarådets svenska delegation med Marietta de Pourbaix-Lundin (M) och Björn von Sydow (S) i spetsen har också i veckan uppvaktat utrikesminister Carl Bildt med ett brev, som bland annat berör de senaste inskränkningarna av föreningsfriheten – det ska bli intressant och se om det får några efterverkningar.


Андрей Бондаренко

Andrej Bandarenka

Att föreningsfriheten är mycket inskränkt i Belarus (Vitryssland) fick vi ett nytt bevis på igår när människorättsorganisationen Pljatforma stängdes av de belarusiska myndigheterna. De formella grunderna för beslutet var lika absurda som de brukar vara, bland annat ansågs en adress i sidhuvudet på organisationens dokument vara missvisande…

Pljatforma grundades av Andrej Bandarenka för ett drygt år sedan. Bandarenka hade då suttit fängslad i knappt två år, dömd för ekonomisk brottslighet. För ovanlighetens skull kom dock Minsks lokala domstol vid en ny prövning fram till att han hade blivit oskyldigt dömd, varför han släpptes ur fängelset, helt friad från de tidigare anklagelserna.

Bandarenka fick under fängelsevistelsen personliga erfarenheter av hur illa de frihetsberövade behandlas i belarusiska fängelser, och Pljatforma har därför kommit att fokusera på just dessa personers rättigheter. I augusti 2011 bjöd man in till en presskonferens där en tidigare intern berättade om den utbredda misshandeln av fångar på den straffkoloni i Vitsebsk-området där han suttit fängslad.

I februari i år lanserade Pljatforma ett nytt projekt med syfte att kontrollera hur de mänskliga rättigheterna respekterades på fånganstalter i Belarus, och några månader senare slog man larm om de många dödsfall som inträffat bland fångar i landet. En annan fråga som engagerat Pljatforma på senare tid är avslöjandet att djurfoder blandats i fångarnas mat i ett fängelse i Belarus.

Mönstret upprepar sig alltså: När aktiva människorättsförsvarare uppvisar effektivitet i sitt arbete slår regimen till och försöker tysta dem. Organisationen Pljatforma är det senaste i en lång rad av exempel på detta.

Den ryska regimen fortsätter att jobba hårt för att försvåra villkoren för sitt redan mycket hårt ansatta civila samhälle. Sedan  i våras har de nya hindren duggat tätt, med nya lagar om massmöten, förtal, internetcensur och inte minst den omtalade nya ryska ”agentlagen”. Den sistnämnda tvingar ryska organisationer som får finansiellt stöd från utlandet att registrera sig som ”utländska agenter” något de starkt ifrågasätter. Ett av de senare tillskotten är ännu ett nytt förslag om lagändring som antogs av det ryska parlamentet, Duman, i en första omgång nu i slutet av september. Lagförslaget är initierat av den ryska säkerhetstjänsten FSB och syftar till att vidga begreppet förräderi till att ”förse en utländsk stat eller en internationell organisation med finansiell, teknisk, rådgivande eller annan assistans … riktad mot Rysslands säkerhet, inklusive dess konstitutionella ordning, suveränitet och territoriella integritet”. Brottet ska kunna ge upp till 20 års fängelse.

Lagen är vagt utformad och som gjord för godtycke, något som ryska myndigheter redan nu är kända för att utnyttja friskt när det ges möjlighet. Det ryska civilsamhället befarar att denna lag kommer att användas selektivt och drabba just de personer, organisationer eller journalister som uttrycker kritiska åsikter om makthavarna. Följer man debatten i Ryssland är det många röster som jämför med Sovjettiden och järnridån. Och att konstatera att Ryssland nu tar ytterligare ett steg närmare utvecklingen i grannlandet Belarus (Vitryssland) är inte svårt att se. Där är stora delar av det oberoende civila samhället tvunget att verka underjordiskt då landets lagar inte ger dem annan möjlighet.

Intressant i sammanhanget är att exakt samma lagförslag tydligen lades fram för ca fyra år sedan i Duman, men då diskuterades det vilt och stoppades sedermera av dåvarande president Medvedev. Den här gången antogs det enhälligt. Den ska passera ytterligare flera instanser och slutgiltligen godkännas också av Putin, något som få verkar tvivla på ska inträffa.

Utvecklingen i Ryssland för det oberoende civila samhället är skrämmande och borde omedelbart föranleda omvärlden, inklusive Sverige, att intensifiera sitt stöd till detsamma.

En av Rysslands mest prominenta människorättsförsvarare, Tanja Loksjina på Human Rights Watch, utsattes i slutet av september för ett flertal hot. Hoten riktades mot henne och det ofödda barn hon bär och skickades via sms. Meddelanden innehöll uppgifter som var kända av så få personer att Human Rights Watch menar att de måste ha inhämtats via avlyssning och att därför säkerhetstjänsten eller polisen troligen varit inblandad.

I Ryssland har de facto flera människorättsförsvarare, journalister och advokater mördats, hotats och utsatts för övergrepp under senare år, bland andra Natalia Estemirova, Anna Politkovskaja, Stanislav Markelov och Sadulajeva och Maksjarip Ausjev. Värst utsatta har de personer som arbetar med mänskliga rättigheter i Norra Kaukasus särskilt Tjetjenien varit.

Tanja Loksjina arbtar sedan 2008 för Human Rights Watch i Moskva och har tidigare bland annat varit på Moskvas Helsingforsgrupp. Hon är en av de främsta experterna på människorättsfrågor i just Norra Kaukasus. Hoten mot henne känns därför ytterst reella.

Human Rights Watch menar att hoten givetvis är ämnade att stoppa deras verksamhet i Ryssland, men att så självklart inte kommer att bli fallet. De kommer i stället att stärka den. Nedan kan du se ett uttalande från Kenneth Roth, chef för Human Rights Watch:

Östgruppen skrev ett öppet brev till statsminister Fredrik Reinfeldt inför dennes möte med Vladimir Putin förra året som tar upp just detta problem. Vi publicerade samtidigt också en debattartikel tillsammans med bland andra Tanja Loksjina under rubriken ”Förhindra övergreppen i Tjetjenien”. Vi är nu djupt oroade över Tanjas egen säkerhet.

Ekot har idag också rapporterat om händelsen, där du kan höra delar av en intervju med henne.

Rysslands samlade människorättsrörelse går till gemensamt motangrepp mot den nya ”agentlagen”. Rysslands människorättsråd, där de största människorättsorganisationerna i landet ingår, har i ett gemensamt uttalande meddelat att de inte ämnar registrera sina organisationer som ”utländska agenter”, så som den nya lagen föreskriver. Enligt lagen, som träder i kraft den 21 november, ska de ryska organisationer som får finansiellt stöd från utlandet och som sysslar med opinionsbildning i syfte att påverka myndigheter eller allmänhet offentligt registrera sig som ”utländska agenter”.

Människorättsrådet menar att lagen som sådan strider mot konstitutionen och är rättsstridig till hela sin karaktär. Att den ger utrymme för ett stort godtycke och därmed riskerar att drabba de organisationer som staten inte tycker om, de som är obekväma, de som kritiserar. Precis så som lagarna använts hittills. Lagen drabbar just de organisationer som inte har någon möjlighet att få stöd för sin verksamhet varken från den ryska staten eller från företag i landet (eftersom dessa inte vill riskera att stöta sig med regimen). Att de inte har den möjligheten beror på att staten inte tycker om deras verksamhet. Därför att dessa organisationer arbetar för den ryska allmänhetens intressen, för att de mänskliga rättigheterna ska respekteras av staten.

I uttalandet understryker människorättsrådet starkt att de aldrig har låtit sig styras av utländska intressen, att de enbart tar emot finansiering för sin verksamhet men i övrigt utför de arbete som de själva har bestämt att de vill göra. De påpekar att den ryska lagstiftningen redan idag ålägger dem att fullkomligt transaparent redovisa exakt vad de sysslar med och hur de finansierar sin verksamhet.

Att därför tvinga dem att utge sig själva för att vara ”utländska agenter” vore därför både lögnaktigt och är rättstridigt. De kan inte se det nya lagförslaget som något annat än ett sätt att försöka diskreditera dem som organisationer inför den ryska allmänheten. Ett sätt att aktivt motarbeta deras verksamhet.

Hela uttalandet kan du läsa här (på ryska). Det är en god sammanfattning av hur den ryska människorättsrörelsen uppfattar situationen.

Alla organisationer i Ryssland har ännu inte bestämt hur de ska förhålla sig till den nya lagen. Det är ett svårt val. Vägrar du att registrera dig som utländsk agent riskerar du böter och i värsta fall fängelse, och i förlängningen en lamslagen organisation som inte har möjlighet att utföra sitt arbete. Registrerar du dig riskerar du att förlora all trovärdighet hos de beslutsfattare du vill påverka och den allmänhet du vill hjälpa, och i förlängningen en lamslagen organisation som inte har möjlighet att utföra sitt arbete.

Ljudmila Aleksejeva, nestorn inom den ryska människorättsrörelsen och ordförande i Moskvas Helsingforsgrupp, skriver bra om detta i ett uttalande på Echo Moskvy. Hon har förståelse för dem som tvekar, men uppmanar alla att göra som hon själv – vägra registrering.

Man kan inte annat än hysa djup respekt för alla som på ett eller annat sätt arbetar för mänskliga rättigheter i Ryssland idag.