Arkiv för april, 2013

Trots att utvecklingen i Ryssland är alarmerande är Sveriges stöd till landets demokratirörelse alltjämt mycket lägre än tidigare. Förklaringen är en tvist mellan alliansregeringens partier om hur bistånd bör definieras. Det skriver Östgruppen i en debattartikel i Omvärlden.

– Regeringspartierna tycker i grunden likadant, de borde släppa prestigen och komma överens om en praktisk lösning så att den ryska demokratirörelsen får det stöd som den så väl behöver, säger Östgruppens ordförande Martin Uggla i ett pressmeddelande.

Enligt OECD:s så kallade DAC-kriterier får inte svenskt stöd till Ryssland räknas som bistånd, då landet inte betraktas som fattigt. Eftersom det svenska biståndets beslutade enprocentsmål är kopplat till OECD:s riktlinjer kan alltså den ordinarie biståndsbudgeten inte användas till insatser i Ryssland.

Moderaterna accepterar motvilligt enprocentsmålet som ett absolut tak, medan övriga regeringspartier inte kan tänka sig att underskrida detta mål. Denna låsning innebär att demokratistödet till Ryssland sedan några år måste skrapas ihop på andra håll i statsbudgeten, där utrymmet är mycket begränsat. Från att ha legat på 100 miljoner kronor per år i mitten av 2000-talet uppgår det nu till 35 miljoner kronor årligen. Östgruppen uppmanar nu regeringen att öka samstämmigheten mellan den officiella politiken och det tekniska regelverk som styr biståndet.

– Det är upprörande att den svenska biståndspolitiken, där bristande rättigheter ses som ett uttryck för fattigdom,  inte kan förverkligas på grund av OECD:s ensidigt ekonomiska riktlinjer. Rysslands rikedomar kommer ju inte demokratirörelsen till del utan stärker istället den regim som kränker de mänskliga rättigheterna, säger Martin Uggla och fortsätter:

– På sikt bör regeringen verka för att OECD utarbetar nya riktlinjer, där demokratibistånd ses som en integrerad del av fattigdomsbekämpningen. I väntan på det bör man kunna enas över partigränserna om att höja Rysslandsbiståndet. Det slags stöd som frågan gäller ligger ju tveklöst inom ramen för den rättighetsbaserade biståndspolitik som det råder så bred samsyn kring i riksdagen.

Hela artikeln i Omvärlden finns att läsa här.

Annonser

Igår föll den första domen i Ryssland enligt den så kallade ”agentlagen”. Den oberoende valövervakningsorganisationen Golos och dess chef Lilija Sjibanova dömdes till 300 000 respektive 100 000 rubel i böter (drygt 60 000 respektive 20 000 kronor). Golos har meddelat att man ämnar överklaga domen samt att man inte heller i fortsättningen tänker registrera sig som utländska agenter. Vid upprepade brott mot lagen hotas organisationen av stängning och dess chef av fängelse i upp till två år.

Redan när lagen trädde i kraft deklarerade Golos att man inte längre kommer att ta emot finansiellt stöd från utlandet. Ändå fälldes man igår av domstolen eftersom den Norska Helsingforskommittén tilldelade Golos sitt Sacharov-pris för deras valövervakningsarbete. Golos har avsagt sig prissumman, men av misstag betalades den ändå ut, pengarna användes aldrig utan returnerades till Helsingforskommittén. Denna transaktion, och så klart deras ihärdiga arbete för att övervaka val i Ryssland, gör att de nu fälls enligt lagen om utländska agenter.

Rättegången var mycket välbesökt av bland annat utländska och inhemska journalister. Också många människorättsförsvarare, som Ljudmila Aleksejeva, Oleg Orlov, Lev Ponomarjov, Jurij Dzjibladze med flera, kom för att visa sitt moraliska stöd.

Agentlagen trädde i kraft 21 november förra året och gör att organisationer med finansiering från utlandet och som sysslar med politisk verksamhet måste registrera sig själva som utländska agenter. De ryska organisationerna vägrar och den senaste tiden har myndigheterna genomfört razzior mot stora delar av det civila samhället. Domen mot Golos är den första i sitt slag, men fler är att vänta. Såväl ryska som internationella människorättsorganisationer är överens om att agentlagen kränker föreningsfriheten å det grövsta.

Sveriges radio,

Här om dagen publicerades en intressant rapport om den ryska ”agentlagen” av advokaten Olga Gnezdilova. Den omtvistade lagen trädde i kraft den 21 november 2012 och går i korthet ut på att ryska organisationer som sysslar med politisk verksamhet och får finansiering från utlandet ska registrera sig som ”utländska agenter”. Rapporten redogör för de olika delarna av lagen och hur de förhåller sig till (och bryter mot) rysk och internationell lagstiftning. Lagen har kritiserats skarpt av såväl inhemska som internationella människorättsorganisationer. I rapporten visar Gnezdilova hur den går emot både internationella konventioner och deklarationer om föreningsfrihet som Ryssland har skrivit under samt bryter mot landets egen grundlag.

Gnezdilova gör också en intressant jämförelse mellan den ryska agentlagen och den amerikanska lagen ”The Foreign Agents Registration Act”. Den sistnämnda är den utländska lag som ryska politiker gärna hänvisar till då diskussioner om den ryska lagen kommer upp. För att rättfärdiga den ryska agentlagen talar man gärna om att amerikanerna minsann också har en lag som kräver att utländska agenter registreras. Utan att på något sätt ta ställning för den amerikanske lagen kan man konstatera att lagstiftningen i själva verket skiljer sig rejält åt. Det sistnämnda är de ryska politikerna inte särdeles noggranna med att påpeka.

Dylik är argumentationen gärna annars också, auktoritära stater hänvisar till lagstiftning i andra mer demokratiska länder för att rättfärdiga sina handlingar. Till exempel gäller detta olika slags terroristlagstiftningar. Repressiva stater lär snabbt av varandra, och av mer demokratiska. Den som är nyfiken på att läsa mer om olika taktiker att kväsa det civila samhället världen över kan med fördel läsa vidare i den rapport Östgruppen gav ut för ett tag sedan “Så tystas de kritiska rösterna: En rapport om civilsamhällets ökade utsatthet globalt, i Ryssland och i Belarus”.

Gnezdilovas granskning av de amerikanska och ryska agentlagarna visar i korthet bland annat följande:

  • – Den amerikanska lagen hänför sig till utländska strukturer i USA. Den ryska gäller ryska organisationer.
  • – Den amerikanska lagstiftningen gäller lobbykontakter från utlänningar (mot tex amerikanska politiker). Den ryska gäller formandet av den allmänna opinionen.
  • – Den amerikanska lagstiftningen gäller försvar av den nationella säkerheten. Den ryska talar om skärpt kontroll av samhället.
  • – Den amerikanska lagstiftningen gäller enbart lobbyverksamhet från enskilda utlänningar där kostnaderna överstiger 5 000 USD per år, eller 20 000 USD för utländska organisationer. Den ryska lagen gäller från 1 rubel. Osv.

Överlag fastslår Gnezdilova att den ryska lagen ger mycket större utrymme för godtycke än den amerikanska, eftersom den är så svepande och vagt formulerad. Sammanfattningsvis kan man säga att den största gemensamma nämnaren för de båda lagarna är just ordvalet ”registrering av utländska agenter”, och just inte så mycket annat.

Gnezdilovas rapport finns här (på ryska).

Nu har turen kommit till nästa organisation att anklagas för att vara utländska agenter enligt den nya agentlag som antogs i Ryssland i höstas. Den här gången har åklagarmyndigheten i Kostroma utfärdat en varning till den lokala Soldatmödrakommittén på orten. Konkret anklagas organisationen för att ha informerat om valfusk i samband med parlaments- och presidentvalen i Ryssland samtidigt som man erhållit bidrag från USA. Eftersom Soldatmödrarna inte har anmält sig till registret för utländska agenter hotas de nu av böter på upp till 500 000 rubel.

Extra anmärkningsvärt i det här fallet är att anklagelserna gäller verksamhet som organisationen utfört FÖRE lagens instiftan. Lagen trädde i kraft den 21 november 2012 och de aktuella valen hölls i december 2011 respektive mars 2012. Det ryska justitiedepartementet har vid flera tillfällen tidigare meddelat att lagen INTE skulle komma att gälla retroaktivt, något som nu uppenbarligen åklagarmyndigheten i Kostroma ändå hävdar.

Intressant nog beskriver åklagarmyndigheten noggrant vad för sorts information det är som Soldatmödrakommittén spridit, och som alltså gör dem skyldiga till att vara utländska agenter, till exempel ”förseglade valurnor med i förväg ditlagda valsedlar, utövande av påverkan från företagsledare på anställda samt informerande till dem om vem man bör rösta på, inget tillträde för massmedier till vallokaler” etc etc. Slutsatsen åklagarmyndigheten drar är att om man sprider dylik information försöker man påverka den allmänna opinionen, och försöker man påverka den allmänna opinionen bedriver man politiskt arbete, och alltså måste man registrera sig som utländsk agent.

Nu hotas ännu en rysk organisation att stämplas som ”utländsk agent”, denna gång för ett möte med en amerikansk diplomat. Det är den ideella föreningen ”Kostromas centrum för stöd till samhälleliga initiativ” som misstänks för brott mot den nyinstiftade agentlagen. Åklagarmyndigheten i Kostroma har valt att väcka åtal både mot organisationen och dess chef Aleksandr Zamarjanov, dessa hotas nu av böter på upp till 500 000 respektive 300 000 rubel.

Huvudpunkten i bevisningen mot Kostromas stödcentrum är det rundabordsamtal man arrangerade den 28 februari i år på temat ”Vart är de rysk-amerikanska relationerna på väg?”.  Åklagarmyndigheten hänvisar också till att organisationen erhållit utländsk finansiering under 2011, 2012 samt 2013, däribland från amerikanska källor.

Detta är det andra åtalet som väcks mot en ideell organisation enligt agentlagen i Ryssland, det första gäller valövervakningsorganisationen Golos. Detta fall utmärks av att åklagarmyndigheten förefaller kunna stämpla minsta kontakt med utlänningar som misstänkt brott mot agentlagen. En djupt olycklig utveckling, och en grov kränkning av föreningsfriheten.

Det planerade åtalet mot den oberoende ryska valövervakningsorganisationen Golos för att de bryter mot ”agentlagen” blir allt mer absurt. Agentlagen är den omstridda nya ryska lag som säger att alla organisationer som får utländsk finansiering och arbetar med politisk verksamhet måste registrera sig som utländska agenter (=spioner). Sedan lagen trädde i kraft i november 2012 har Golos avsagt sig alla utländska bidrag, av rädsla för att dömas enligt lagen. Idag har dock det ryska justitiedepartementet ändå låtit meddela att man ämnar åtala Golos för brott mot lagen. Under dagen har det framkommit att den utländska inkomst som justitiedepartementet hänvisar till är det Sacharovpris som Golos förärades av den Norska Helsingforskommittén i höstas! Jisses! Prissumman var på 7 728,40 euro och utbetalades i december 2012, dvs ungefär en månad efter att agentlagen trädde i kraft.

Än mer skrämmande är utvecklingen när man tänker på att det som justitiedepartementet nu vill klassa som politisk verksamhet är just valövervakning. Golos har framgångsrikt bedrivit en oberoende valövervakning av flera ryska val och påvisat stora brister. ”The Sakharov Freedom Award” tilldelades Golos med motiveringen ”for its outstanding efforts to promote democratic values through free and fair elections in Russia”. Att den ryska staten väljer att angripa Golos kan inte tolkas som något annat än att regimen är rädd för det arbete Golos genomför. Rädd för att valfusket kommer fram. Rädd för att förlora makten.

Nu väcks åtal mot den oberoende valövervakningsorganisationen Golos i Ryssland. Justitedepartementet meddelar idag att Golos får utländskt stöd och att man anser att organisationen utför politisk verksamhet i Ryssland. Departementet menar att man på så sätt uppfyller villkoren för att vara en ”utländsk agent” (enligt den nya lag som antogs i höstas). Eftersom Golos ännu inte ansökt om att få inkluderas i registret för utländska agenter kommer justitedepartementet därför att väcka åtal mot Golos och dess chef Lilija Sjibanova.

Detta lär bli första gången åtal väcks mot någon organisation för att denna brutit mot lagen om utländska agenter. Tidigare i år försökte människorättsorganisationen ”Sjtjit i metj” få bli registrerade som utländska agenter, deras ansökan avslogs dock. Enligt Pavel Tjikov på Agora var detta ett försök från Sjtjit i metjs sida att pröva lagen. På justitiedepartementet verkade man då inte vilja tillämpa den. Nu förefaller man dock ha ändrat sig.

Nu har  paraplyorganisationen Asambleja och Lawtrend släppt sin rapport om föreningsfriheten i Belarus (Vitryssland) år 2012. Det är dyster läsning. Man konstaterar i och för sig att det inte skett några allvarliga försämringar, men heller inga påtagliga förbättringar. Och utgångsläget var ju inte direkt muntert.

I likhet med föregående år har det tillkommit en del nya organisationer, men inte just några regimkritiska oberoende sådana. De sistnämnda fortsätter att föra en tuff kamp för tillvaron. Vissa av dem är faktiskt registrerade och verkar öppet och lagligt. Andra får aldrig någon registrering, eller ”likvideras” av myndigheterna och tvingas avsluta sin verksamhet eller verka underjordiskt.

Under 2012 rapporteras brott mot föreningsfriheten och inskränkningar i föreningars möjlighet att verka fritt inom ett otal områden. Organisationer nekas registrering (som det Kristdemokratiska partiet, för 6:e gången) eller likvideras (som Platform). Personer ”varnas” för verksamhet i oregistrerade organisationer – något som kan ge upp till 2 års fängelse (tex Aleh Aksionau och Aljaksej Tsiulkou från Kristdemokraterna). Organisationernas lokaler sägs upp (Art-Siadziba), eller så plötsligt dagen före en planerad kongress får de veta att lokalen de hyrt inte längre finns tillgänglig (som för Asambleja).

En av de värst utsatta organisationerna är människorättscentret Vjasna. Dess ordförande Ales Bjaljatski sitter fängslad sedan drygt ett och ett halvt år tillbaka för sin verksamhet i Vjasna. Den övriga organisationen fortsätter sitt arbete som vanligt, men är under hård press. I höstas konfiskerades deras kontor och ledande personer utsätts regelbundet för olika påtryckningar. Exempelvis kallades Tatsiana Revjaka till förhör hos KGB flera gånger under hösten för att reda ut eventuella ”skattebrott”.

En påtaglig skillnad från tidigare år är det utreseförbud som ledare för flera framstående organisationer drabbades av under det första halvåret 2012. Personer som Zjana Litvina (oberoende journalistförbundet), Valjantsin Stefanovitj (människroättscentret Vjasna) och Andrej Bandarenka (Plattform) stoppades vid gränsen och kunde inte lämna landet lagligt. Och många utländska personer drabbades liksom tidigare år av inreseförbud, däribland Östgruppens ordförande Martin Uggla.

Läs Asamblejas och Lawtrends rapport (finns på engelska) så får du fler exempel på hur hårt det kan vara att engagera sig i en oberoende organisation i Belarus. Eller pröva på att driva en förening i Belarus – själv – här.

Listan över organisationer som utsätts för kontroller av myndigheterna utökas i hög hastighet. Människorättscentret Agora för bok över vilka organisationer som drabbas av de pågående razziorna mot det oberoende civila samhället i Ryssland. Listan uppdateras kontinuerligt och är när detta skrivs uppe i 203 organisationer från 47 olika regioner över hela landet. I går morse fanns där 122 organisationer. Nya på listan är bland annat valövervakningsorganisationen Golos, men också sådana inrättningar som det tyska Goete-institutet och internationella Youth Human Rights Movement i Voronezj.

Skrämmande är det. Och det är ju det som är meningen. Ett effektivt sätt att avskräcka folk från engagemang.

De senaste dagarnas razzior mot oberoende organisationer i Ryssland visar att regimen nu trappar upp sin attack mot det civila samhället, i syfte att tysta all kritik från oliktänkande. De visar också att Kreml  öppet trotsar FN, vars människorättskommitté häromdagen antog en resolution om just finansiering av människorättsförsvarare. I resolutionen slås bland annat följande fast: ”No law should criminalise or de-legitimise activities in defence of human rights on account of the origin of funding”. Formuleringen har direkt bäring på den nya ryska agentlagen enligt vilken organisationer med utländsk finansiering måste registrera sig som ”utländska agenter”.

Mer om den aktuella FN-resolutionen finns att läsa här.

Det är för övrigt talande att Ryssland försökte få bort det moment som rörde landets egen repressiva lagstiftning. Ryssland lade ett ändringsförslag där man föreslog att följande lydelse skulle strykas: ”and that no law should criminalize or delegitimze activities in defence of human rights on account of the geografic origin of funding thereto”. Ändringsförslaget vann dock inte gehör.