Arkiv för maj, 2013

Häromdagen hölls ett bra seminarium om föreningsfrihet i Ryssland och Belarus (Vitryssland) hos Civil Rights Defenders i Stockholm. Där deltog fyra föreläsare, två från Ryssland och två från Belarus och uppgiften var att jämföra utvecklingen och situationerna i de respektive länderna. Svaret var givet: Ryssland går i Belarus fotspår, och snabbt går det.

Men även om situationen rent objektivt sätt är värre i Belarus, om man ser till lagstiftningen och till det oberoende civilsamhällets möjligheter att verka fritt, så är den på ett annat sätt värre i Ryssland. Utvecklingen i Ryssland har gått så oerhört fort, de ryska organisationerna har inte hunnit med att anpassa sig. I Belarus är organisationer och människorättsförsvarare vana och vet hur de ska hantera och kringgå hinder för att kunna verka, svårigheterna till trots. De ryska organisationerna känner att de står inför två val: att registrera sina organisationer utomlands och verka utifrån eller att sluta ta emot utländska pengar. Där båda alternativen är riktigt dåliga och det sistnämnda i princip innebär att arbeta utan några finansiella resurser, eftersom det är oerhört svårt att få inhemskt ekonomiskt stöd i Ryssland för regimkritiska organisationer.

I Ryssland är situationen mer akut än i Belarus också på så sätt att ingen riktigt ser ett slut på förföljelserna av det oberoende civila samhället, alla väntar bara på nästa steg från regimens sida. Som Dmitrij Makarov från Youth Human Rights Movement sade så är reglerna inte satta i Ryssland än. I Belarus vet organisationerna vad de har för svårigheter att förhålla sig till, i Ryssland väntar alla bara på nästa absurda påhitt. Ingen har kunnat förutsäga den utveckling som varit det senaste året, och ingen kan heller förutsäga den utveckling som väntar.

En skillnad som inte kom upp på seminariet men som dock är ytterst reell och inverkar på situationen är omvärldens reaktioner och omvärldens stöd. Ryssland är en stormakt med stora ekonomiska intressen i till exempel Västeuropa. Omvärlden är mycket mer försiktig när de kritiserar Rysslands människorättsbrott än när de kritiserar belarusiska.

Stödet till det oberoende belarusiska civilsamhället överlag är bra och omfattande. Det ryska civilsamhället däremot blev av med stora delar av sitt stöd när Ryssland förlorade sin DAC-klassning. Det svenska demokratistödet till Ryssland är en tredjedel av vad det varit tidigare, och bara en fjärdedel av vad vi ger till Belarus.

Så bort med skygglapparna! Det utsatta ryska civila samhället behöver hjälp, likaväl som det belarusiska! Situationen är akut. Och våga tala klarspråk med den ryska regimen om brotten mot de mänskliga rättigheterna. Tydligt, konkret och offentligt.

Vårinsamling-liten-klistrad 2

Nu skärper Östgruppen blicken för att granska och synliggöra de systematiska kränkningarna av mänskliga rättigheter i Ryssland.

I höst lanserar vi nyhetssajten ”Fokus Ryssland”. Nu samlar vi in pengar för att även kunna bjuda hit en gäst, som kan rapportera direkt från människorättsförsvararnas vardag. En vardag som blivit allt mer riskfylld.

Den som skänker ett bidrag har chans att vinna Kristian Gerners nya bok ”Ryssland – en europeisk civilisationshistoria”. Sätt in valfritt belopp på pg 40 85 30-4, skriv ”vårinsamling” som meddelande. Skicka ett mejl till gava @ ostgruppen.se, och ange ditt namn och din adress så deltar du i utlottningen. Två lyckliga vinnare presenteras på http://www.ostgruppen.se den 31 maj 2013.

TACK FÖR DITT STÖD!

Det börjar nu klarna allt mer hur den luddigt utformade så kallade agentlagen i Ryssland ska tolkas. Lagen gör gällande att organisationer som får pengar från utlandet och sysslar med ”politisk verksamhet” ska registrera sig som ”utländska agenter”. Ett (av många) problem med lagen är att den är vagt formulerad och att det är oklart vad som menas med ”politisk verksamhet”.

Det ryska justitiedepartementet har hittills inte velat meddela vilken sorts verksamhet som ska räknas som politisk. (Även om den del tidigare uttalanden om att till exempel valövervakning inte skulle vara det, uppenbarligen inte längre gäller.) Nu har ju dock lagen börjat tillämpas och situationen klarnar alltmer. Sedan i vintras pågår razzior mot ryska organisationer med påföljande varningar alternativt åtal enligt lagen. Den ryska människorättsorganisationen Agora har analyserat mer än 30 fall från 20 olika regioner i Ryssland med varningar och åtal mot organisationer, och sammanställt en lista med 55 olika verksamheter som åklagarmyndigheten uppenbarligen anser vara politisk verksamhet. Det är intressant och smått absurd läsning.

Pavel Tjikov på Agora konstaterar att all samhällsnyttig verksamhet verkar kunna kategoriseras som politisk: från juridisk hjälp till aktivister som protesterade mot fusk i parlamentsvalet 2011 (något just Agora anklagas för) till tryck av broschyren ”Den internationella HBT-rörelsen: från lokala särdrag till global politik” (som HBT-festivalen ”Sida vid sida” anklagas för). Andra verksamheter som uppenbarligen är politiska är tex ”att sprida information om människorättskränkningar och att uppmärksamma allmänheten samt statliga och internationella strukturer om sådana kränkningar”. Tjikov menar att i princip förefaller det bara vara det faktum att en organisation har fått pengar från utlandet som gör att den faller under agentlagen, verksamheten i sig är inte det avgörande.

En del andra av de uppräknade punkterna går otvivelaktligen att kategorisera som politisk verksamhet (politikerpåverkan etc). Hela listan hittar du här (på ryska). Men problemet med lagen som sådan är inte vad som är politiskt och inte – även om det rent praktiskt skapar en stora problem för det ryska civilsamhället och en öppning för en godtycklig tillämpning av den där exempelvis just regimkritiska organisationer drabbas och inte regimlojala – utan att hela lagen i sig grovt kränker föreningsfriheten. En organisation ska inte behöva stämpla sig själv som utländsk agent när den inte är det. Att tvinga organisationerna till det är detsamma som att tala om för deras målgrupper att de är opålitliga spioner som ingen bör lyssna på. Under sådana premisser går det självklart inte att verka. Det lagen vill uppnå egentligen är alltså inte ett register utan ett omöjliggörande för (regimkritiska) organisationerna att verka överhuvudtaget.

(Agora arbetar bland annat med att stötta människor, aktivister och organisationer som utsätts för människorättskränkningar och har under våren varit fullt sysselsatta med att övervaka och hjälpa de organisationer som råkat ut för myndigheternas inspektioner, varningar och åtal angående agentlagen.

Agentlagen trädde i kraft 21 november i fjol och är skarpt kritiserad för att bryta grovt mot föreningsfriheten. Hittills har inte någon rysk organisation registrerat sig som utländsk agent, hundratals har utsatts för kontroller, ett trettiotal har varnats och några dömts /ställts inför rätta. Organisationerna och deras företrädare hotas i första hand av höga böter, i andra hand av stängning respektive fängelse.)