imageI staden Syktyvkar i nordvästra Ryssland har den nationalistiska organisationen ”Rubezj severa” (ung. ”Nordfront”) inlett en hätsk kampanj mot ortens lokala människorättsförsvarare. I en aktion i går ”märkte” man flera lokala människorättsförsvarares bostäder genom att klistra upp klistermärken på dörrarna där det stod ”Här bor en utländsk agent”.  De människorättsförsvarare man valt ut sitter alla i styrelsen till republiken Komis människorättskommission ”Memorial”, vilken har varnats av myndigheterna för att bryta mot lagen om utländska agenter efter de razzior mot civilsamhället som genomfördes tidigare i år i Ryssland.

Så här skriver Nordfront själva om aktionen på sin hemsida:

”Enligt informationsbyrån Nordfront deltar flera patriotiska grupper i aktionen ”Märk en utländsk agent”. Aktivisterna har till och med utlyst en tävling där den som märker ut flest spioner vinner, synd bara att listan över utländska agenter är så kort. Idag gick första etappen av stapeln när klistermärken dök upp på dörrarna till de bostäder där de som ”förråder fosterlandet” bor.” […] hela adresserna till ”folkfienderna” får vi enligt lag inte publicera.

По данным Информационного агентства «Рубеж Севера» в мероприятии «Пометь иностранного агента» принимают участие несколько патриотических групп. Активисты даже устроили соревнования, кто пометит шпионов больше тот выйдет победителем, жаль что список иностранных агентов небольшой. Сегодня прошел первый этап — наклейки появились на входных дверях в жилищах тех, кто «продает Родину». […] полный адрес «врагов народа» мы по закону показать не можем.

Händelsen är polisanmäld. På sin hemsida uppmanar man dock fler att ansluta sig till kampanjen och fortsätta den genom att till exempel också ”märka ut” bilar.

Den 18 maj störde man ett möte som Memorial höll på ett kafé i Syktyvkar med slagord som ”ner med de utländska agenterna” och plakat med texten ”Jag säljer fosterlandet, billigt!”. Flera av mötesdeltagarna blev också indränkta med ketchup. Även vid den händelsen tillkallades polis och tre av aktivisterna greps.

Människorättsförsvararna i Memorial är mycket oroade över utvecklingen och känner sig hotade personligen. De oroas över vilket som kan tänkas bli nästa steg från nationalisternas sida, särskilt som deras utfall kombineras med myndigheters och politikers hårdnande retorik.

(Agentlagen trädde i kraft 21 november i fjol och är skarpt kritiserad för att bryta grovt mot föreningsfriheten. Hittills har inte någon rysk organisation registrerat sig som utländsk agent, hundratals har utsatts för kontroller, ett trettiotal har varnats och några dömts /ställts inför rätta. Organisationerna och deras företrädare hotas i första hand av höga böter, i andra hand av stängning respektive fängelse.)

Annonser

Häromdagen hölls ett bra seminarium om föreningsfrihet i Ryssland och Belarus (Vitryssland) hos Civil Rights Defenders i Stockholm. Där deltog fyra föreläsare, två från Ryssland och två från Belarus och uppgiften var att jämföra utvecklingen och situationerna i de respektive länderna. Svaret var givet: Ryssland går i Belarus fotspår, och snabbt går det.

Men även om situationen rent objektivt sätt är värre i Belarus, om man ser till lagstiftningen och till det oberoende civilsamhällets möjligheter att verka fritt, så är den på ett annat sätt värre i Ryssland. Utvecklingen i Ryssland har gått så oerhört fort, de ryska organisationerna har inte hunnit med att anpassa sig. I Belarus är organisationer och människorättsförsvarare vana och vet hur de ska hantera och kringgå hinder för att kunna verka, svårigheterna till trots. De ryska organisationerna känner att de står inför två val: att registrera sina organisationer utomlands och verka utifrån eller att sluta ta emot utländska pengar. Där båda alternativen är riktigt dåliga och det sistnämnda i princip innebär att arbeta utan några finansiella resurser, eftersom det är oerhört svårt att få inhemskt ekonomiskt stöd i Ryssland för regimkritiska organisationer.

I Ryssland är situationen mer akut än i Belarus också på så sätt att ingen riktigt ser ett slut på förföljelserna av det oberoende civila samhället, alla väntar bara på nästa steg från regimens sida. Som Dmitrij Makarov från Youth Human Rights Movement sade så är reglerna inte satta i Ryssland än. I Belarus vet organisationerna vad de har för svårigheter att förhålla sig till, i Ryssland väntar alla bara på nästa absurda påhitt. Ingen har kunnat förutsäga den utveckling som varit det senaste året, och ingen kan heller förutsäga den utveckling som väntar.

En skillnad som inte kom upp på seminariet men som dock är ytterst reell och inverkar på situationen är omvärldens reaktioner och omvärldens stöd. Ryssland är en stormakt med stora ekonomiska intressen i till exempel Västeuropa. Omvärlden är mycket mer försiktig när de kritiserar Rysslands människorättsbrott än när de kritiserar belarusiska.

Stödet till det oberoende belarusiska civilsamhället överlag är bra och omfattande. Det ryska civilsamhället däremot blev av med stora delar av sitt stöd när Ryssland förlorade sin DAC-klassning. Det svenska demokratistödet till Ryssland är en tredjedel av vad det varit tidigare, och bara en fjärdedel av vad vi ger till Belarus.

Så bort med skygglapparna! Det utsatta ryska civila samhället behöver hjälp, likaväl som det belarusiska! Situationen är akut. Och våga tala klarspråk med den ryska regimen om brotten mot de mänskliga rättigheterna. Tydligt, konkret och offentligt.

Vårinsamling-liten-klistrad 2

Nu skärper Östgruppen blicken för att granska och synliggöra de systematiska kränkningarna av mänskliga rättigheter i Ryssland.

I höst lanserar vi nyhetssajten ”Fokus Ryssland”. Nu samlar vi in pengar för att även kunna bjuda hit en gäst, som kan rapportera direkt från människorättsförsvararnas vardag. En vardag som blivit allt mer riskfylld.

Den som skänker ett bidrag har chans att vinna Kristian Gerners nya bok ”Ryssland – en europeisk civilisationshistoria”. Sätt in valfritt belopp på pg 40 85 30-4, skriv ”vårinsamling” som meddelande. Skicka ett mejl till gava @ ostgruppen.se, och ange ditt namn och din adress så deltar du i utlottningen. Två lyckliga vinnare presenteras på http://www.ostgruppen.se den 31 maj 2013.

TACK FÖR DITT STÖD!

Det börjar nu klarna allt mer hur den luddigt utformade så kallade agentlagen i Ryssland ska tolkas. Lagen gör gällande att organisationer som får pengar från utlandet och sysslar med ”politisk verksamhet” ska registrera sig som ”utländska agenter”. Ett (av många) problem med lagen är att den är vagt formulerad och att det är oklart vad som menas med ”politisk verksamhet”.

Det ryska justitiedepartementet har hittills inte velat meddela vilken sorts verksamhet som ska räknas som politisk. (Även om den del tidigare uttalanden om att till exempel valövervakning inte skulle vara det, uppenbarligen inte längre gäller.) Nu har ju dock lagen börjat tillämpas och situationen klarnar alltmer. Sedan i vintras pågår razzior mot ryska organisationer med påföljande varningar alternativt åtal enligt lagen. Den ryska människorättsorganisationen Agora har analyserat mer än 30 fall från 20 olika regioner i Ryssland med varningar och åtal mot organisationer, och sammanställt en lista med 55 olika verksamheter som åklagarmyndigheten uppenbarligen anser vara politisk verksamhet. Det är intressant och smått absurd läsning.

Pavel Tjikov på Agora konstaterar att all samhällsnyttig verksamhet verkar kunna kategoriseras som politisk: från juridisk hjälp till aktivister som protesterade mot fusk i parlamentsvalet 2011 (något just Agora anklagas för) till tryck av broschyren ”Den internationella HBT-rörelsen: från lokala särdrag till global politik” (som HBT-festivalen ”Sida vid sida” anklagas för). Andra verksamheter som uppenbarligen är politiska är tex ”att sprida information om människorättskränkningar och att uppmärksamma allmänheten samt statliga och internationella strukturer om sådana kränkningar”. Tjikov menar att i princip förefaller det bara vara det faktum att en organisation har fått pengar från utlandet som gör att den faller under agentlagen, verksamheten i sig är inte det avgörande.

En del andra av de uppräknade punkterna går otvivelaktligen att kategorisera som politisk verksamhet (politikerpåverkan etc). Hela listan hittar du här (på ryska). Men problemet med lagen som sådan är inte vad som är politiskt och inte – även om det rent praktiskt skapar en stora problem för det ryska civilsamhället och en öppning för en godtycklig tillämpning av den där exempelvis just regimkritiska organisationer drabbas och inte regimlojala – utan att hela lagen i sig grovt kränker föreningsfriheten. En organisation ska inte behöva stämpla sig själv som utländsk agent när den inte är det. Att tvinga organisationerna till det är detsamma som att tala om för deras målgrupper att de är opålitliga spioner som ingen bör lyssna på. Under sådana premisser går det självklart inte att verka. Det lagen vill uppnå egentligen är alltså inte ett register utan ett omöjliggörande för (regimkritiska) organisationerna att verka överhuvudtaget.

(Agora arbetar bland annat med att stötta människor, aktivister och organisationer som utsätts för människorättskränkningar och har under våren varit fullt sysselsatta med att övervaka och hjälpa de organisationer som råkat ut för myndigheternas inspektioner, varningar och åtal angående agentlagen.

Agentlagen trädde i kraft 21 november i fjol och är skarpt kritiserad för att bryta grovt mot föreningsfriheten. Hittills har inte någon rysk organisation registrerat sig som utländsk agent, hundratals har utsatts för kontroller, ett trettiotal har varnats och några dömts /ställts inför rätta. Organisationerna och deras företrädare hotas i första hand av höga böter, i andra hand av stängning respektive fängelse.)

Trots att utvecklingen i Ryssland är alarmerande är Sveriges stöd till landets demokratirörelse alltjämt mycket lägre än tidigare. Förklaringen är en tvist mellan alliansregeringens partier om hur bistånd bör definieras. Det skriver Östgruppen i en debattartikel i Omvärlden.

– Regeringspartierna tycker i grunden likadant, de borde släppa prestigen och komma överens om en praktisk lösning så att den ryska demokratirörelsen får det stöd som den så väl behöver, säger Östgruppens ordförande Martin Uggla i ett pressmeddelande.

Enligt OECD:s så kallade DAC-kriterier får inte svenskt stöd till Ryssland räknas som bistånd, då landet inte betraktas som fattigt. Eftersom det svenska biståndets beslutade enprocentsmål är kopplat till OECD:s riktlinjer kan alltså den ordinarie biståndsbudgeten inte användas till insatser i Ryssland.

Moderaterna accepterar motvilligt enprocentsmålet som ett absolut tak, medan övriga regeringspartier inte kan tänka sig att underskrida detta mål. Denna låsning innebär att demokratistödet till Ryssland sedan några år måste skrapas ihop på andra håll i statsbudgeten, där utrymmet är mycket begränsat. Från att ha legat på 100 miljoner kronor per år i mitten av 2000-talet uppgår det nu till 35 miljoner kronor årligen. Östgruppen uppmanar nu regeringen att öka samstämmigheten mellan den officiella politiken och det tekniska regelverk som styr biståndet.

– Det är upprörande att den svenska biståndspolitiken, där bristande rättigheter ses som ett uttryck för fattigdom,  inte kan förverkligas på grund av OECD:s ensidigt ekonomiska riktlinjer. Rysslands rikedomar kommer ju inte demokratirörelsen till del utan stärker istället den regim som kränker de mänskliga rättigheterna, säger Martin Uggla och fortsätter:

– På sikt bör regeringen verka för att OECD utarbetar nya riktlinjer, där demokratibistånd ses som en integrerad del av fattigdomsbekämpningen. I väntan på det bör man kunna enas över partigränserna om att höja Rysslandsbiståndet. Det slags stöd som frågan gäller ligger ju tveklöst inom ramen för den rättighetsbaserade biståndspolitik som det råder så bred samsyn kring i riksdagen.

Hela artikeln i Omvärlden finns att läsa här.

Igår föll den första domen i Ryssland enligt den så kallade ”agentlagen”. Den oberoende valövervakningsorganisationen Golos och dess chef Lilija Sjibanova dömdes till 300 000 respektive 100 000 rubel i böter (drygt 60 000 respektive 20 000 kronor). Golos har meddelat att man ämnar överklaga domen samt att man inte heller i fortsättningen tänker registrera sig som utländska agenter. Vid upprepade brott mot lagen hotas organisationen av stängning och dess chef av fängelse i upp till två år.

Redan när lagen trädde i kraft deklarerade Golos att man inte längre kommer att ta emot finansiellt stöd från utlandet. Ändå fälldes man igår av domstolen eftersom den Norska Helsingforskommittén tilldelade Golos sitt Sacharov-pris för deras valövervakningsarbete. Golos har avsagt sig prissumman, men av misstag betalades den ändå ut, pengarna användes aldrig utan returnerades till Helsingforskommittén. Denna transaktion, och så klart deras ihärdiga arbete för att övervaka val i Ryssland, gör att de nu fälls enligt lagen om utländska agenter.

Rättegången var mycket välbesökt av bland annat utländska och inhemska journalister. Också många människorättsförsvarare, som Ljudmila Aleksejeva, Oleg Orlov, Lev Ponomarjov, Jurij Dzjibladze med flera, kom för att visa sitt moraliska stöd.

Agentlagen trädde i kraft 21 november förra året och gör att organisationer med finansiering från utlandet och som sysslar med politisk verksamhet måste registrera sig själva som utländska agenter. De ryska organisationerna vägrar och den senaste tiden har myndigheterna genomfört razzior mot stora delar av det civila samhället. Domen mot Golos är den första i sitt slag, men fler är att vänta. Såväl ryska som internationella människorättsorganisationer är överens om att agentlagen kränker föreningsfriheten å det grövsta.

Sveriges radio,

Här om dagen publicerades en intressant rapport om den ryska ”agentlagen” av advokaten Olga Gnezdilova. Den omtvistade lagen trädde i kraft den 21 november 2012 och går i korthet ut på att ryska organisationer som sysslar med politisk verksamhet och får finansiering från utlandet ska registrera sig som ”utländska agenter”. Rapporten redogör för de olika delarna av lagen och hur de förhåller sig till (och bryter mot) rysk och internationell lagstiftning. Lagen har kritiserats skarpt av såväl inhemska som internationella människorättsorganisationer. I rapporten visar Gnezdilova hur den går emot både internationella konventioner och deklarationer om föreningsfrihet som Ryssland har skrivit under samt bryter mot landets egen grundlag.

Gnezdilova gör också en intressant jämförelse mellan den ryska agentlagen och den amerikanska lagen ”The Foreign Agents Registration Act”. Den sistnämnda är den utländska lag som ryska politiker gärna hänvisar till då diskussioner om den ryska lagen kommer upp. För att rättfärdiga den ryska agentlagen talar man gärna om att amerikanerna minsann också har en lag som kräver att utländska agenter registreras. Utan att på något sätt ta ställning för den amerikanske lagen kan man konstatera att lagstiftningen i själva verket skiljer sig rejält åt. Det sistnämnda är de ryska politikerna inte särdeles noggranna med att påpeka.

Dylik är argumentationen gärna annars också, auktoritära stater hänvisar till lagstiftning i andra mer demokratiska länder för att rättfärdiga sina handlingar. Till exempel gäller detta olika slags terroristlagstiftningar. Repressiva stater lär snabbt av varandra, och av mer demokratiska. Den som är nyfiken på att läsa mer om olika taktiker att kväsa det civila samhället världen över kan med fördel läsa vidare i den rapport Östgruppen gav ut för ett tag sedan “Så tystas de kritiska rösterna: En rapport om civilsamhällets ökade utsatthet globalt, i Ryssland och i Belarus”.

Gnezdilovas granskning av de amerikanska och ryska agentlagarna visar i korthet bland annat följande:

  • – Den amerikanska lagen hänför sig till utländska strukturer i USA. Den ryska gäller ryska organisationer.
  • – Den amerikanska lagstiftningen gäller lobbykontakter från utlänningar (mot tex amerikanska politiker). Den ryska gäller formandet av den allmänna opinionen.
  • – Den amerikanska lagstiftningen gäller försvar av den nationella säkerheten. Den ryska talar om skärpt kontroll av samhället.
  • – Den amerikanska lagstiftningen gäller enbart lobbyverksamhet från enskilda utlänningar där kostnaderna överstiger 5 000 USD per år, eller 20 000 USD för utländska organisationer. Den ryska lagen gäller från 1 rubel. Osv.

Överlag fastslår Gnezdilova att den ryska lagen ger mycket större utrymme för godtycke än den amerikanska, eftersom den är så svepande och vagt formulerad. Sammanfattningsvis kan man säga att den största gemensamma nämnaren för de båda lagarna är just ordvalet ”registrering av utländska agenter”, och just inte så mycket annat.

Gnezdilovas rapport finns här (på ryska).

Nu har turen kommit till nästa organisation att anklagas för att vara utländska agenter enligt den nya agentlag som antogs i Ryssland i höstas. Den här gången har åklagarmyndigheten i Kostroma utfärdat en varning till den lokala Soldatmödrakommittén på orten. Konkret anklagas organisationen för att ha informerat om valfusk i samband med parlaments- och presidentvalen i Ryssland samtidigt som man erhållit bidrag från USA. Eftersom Soldatmödrarna inte har anmält sig till registret för utländska agenter hotas de nu av böter på upp till 500 000 rubel.

Extra anmärkningsvärt i det här fallet är att anklagelserna gäller verksamhet som organisationen utfört FÖRE lagens instiftan. Lagen trädde i kraft den 21 november 2012 och de aktuella valen hölls i december 2011 respektive mars 2012. Det ryska justitiedepartementet har vid flera tillfällen tidigare meddelat att lagen INTE skulle komma att gälla retroaktivt, något som nu uppenbarligen åklagarmyndigheten i Kostroma ändå hävdar.

Intressant nog beskriver åklagarmyndigheten noggrant vad för sorts information det är som Soldatmödrakommittén spridit, och som alltså gör dem skyldiga till att vara utländska agenter, till exempel ”förseglade valurnor med i förväg ditlagda valsedlar, utövande av påverkan från företagsledare på anställda samt informerande till dem om vem man bör rösta på, inget tillträde för massmedier till vallokaler” etc etc. Slutsatsen åklagarmyndigheten drar är att om man sprider dylik information försöker man påverka den allmänna opinionen, och försöker man påverka den allmänna opinionen bedriver man politiskt arbete, och alltså måste man registrera sig som utländsk agent.

Nu hotas ännu en rysk organisation att stämplas som ”utländsk agent”, denna gång för ett möte med en amerikansk diplomat. Det är den ideella föreningen ”Kostromas centrum för stöd till samhälleliga initiativ” som misstänks för brott mot den nyinstiftade agentlagen. Åklagarmyndigheten i Kostroma har valt att väcka åtal både mot organisationen och dess chef Aleksandr Zamarjanov, dessa hotas nu av böter på upp till 500 000 respektive 300 000 rubel.

Huvudpunkten i bevisningen mot Kostromas stödcentrum är det rundabordsamtal man arrangerade den 28 februari i år på temat ”Vart är de rysk-amerikanska relationerna på väg?”.  Åklagarmyndigheten hänvisar också till att organisationen erhållit utländsk finansiering under 2011, 2012 samt 2013, däribland från amerikanska källor.

Detta är det andra åtalet som väcks mot en ideell organisation enligt agentlagen i Ryssland, det första gäller valövervakningsorganisationen Golos. Detta fall utmärks av att åklagarmyndigheten förefaller kunna stämpla minsta kontakt med utlänningar som misstänkt brott mot agentlagen. En djupt olycklig utveckling, och en grov kränkning av föreningsfriheten.

Det planerade åtalet mot den oberoende ryska valövervakningsorganisationen Golos för att de bryter mot ”agentlagen” blir allt mer absurt. Agentlagen är den omstridda nya ryska lag som säger att alla organisationer som får utländsk finansiering och arbetar med politisk verksamhet måste registrera sig som utländska agenter (=spioner). Sedan lagen trädde i kraft i november 2012 har Golos avsagt sig alla utländska bidrag, av rädsla för att dömas enligt lagen. Idag har dock det ryska justitiedepartementet ändå låtit meddela att man ämnar åtala Golos för brott mot lagen. Under dagen har det framkommit att den utländska inkomst som justitiedepartementet hänvisar till är det Sacharovpris som Golos förärades av den Norska Helsingforskommittén i höstas! Jisses! Prissumman var på 7 728,40 euro och utbetalades i december 2012, dvs ungefär en månad efter att agentlagen trädde i kraft.

Än mer skrämmande är utvecklingen när man tänker på att det som justitiedepartementet nu vill klassa som politisk verksamhet är just valövervakning. Golos har framgångsrikt bedrivit en oberoende valövervakning av flera ryska val och påvisat stora brister. ”The Sakharov Freedom Award” tilldelades Golos med motiveringen ”for its outstanding efforts to promote democratic values through free and fair elections in Russia”. Att den ryska staten väljer att angripa Golos kan inte tolkas som något annat än att regimen är rädd för det arbete Golos genomför. Rädd för att valfusket kommer fram. Rädd för att förlora makten.