Det civila samhället

Ökad press på civilsamhället – en global trend

Det civila samhället fyller en viktig funktion i en demokrati, bland annat för att organisationer kan stå för nya idéer eller hålla makthavare ansvariga för sina handlingar och sin politik. I längden leder det till att staterna blir bättre på att skapa det medborgarna vill ha. 

Ett tecken på civilsamhällets betydelse för en demokratisk utveckling är att mer auktoritärt styrda stater i olika grad försöker kväsa hela eller delar av det. Situationen ser naturligtvis mycket olika ut i olika länder, men trots det går det att utläsa trender i utvecklingen. Under 90-talet gick förloppet i många länder i en positiv riktning. Denna trend är nu bruten. Sedan mitten av 00-talet backar många länder i olika jämförelser vad gäller organisationers möjligheter att verka fritt.

Alldeles för många regimer använder sig fortfarande av sådant som fängslanden, trakasserier, försvinnanden och mord när de vill tysta ett oberoende och alltför kritiskt civilt samhälle. Men dessa metoder ersätts eller kompletteras på många håll allt oftare av mer sofistikerade och mindre uppseendeväckande sådana. Två tydliga trender under senare år är:

  • Regimer tillämpar nya ”mer diskreta” sätt att kväsa civilsamhället. Genom att använda mindre uppseendeväckande metoder, till exempel nya lagar, policyförändringar och byråkratiska trakasserier, tystar man obekväma organisationer utan att omvärlden protesterar.
  • Regimer inriktar sig på specifika grupper och lämnar stora delar av civilsamhället i fred. Organisationer som arbetar med politiskt känsliga frågor är hårt utsatta, och här märks särskilt organisationer som arbetar med demokrati och mänskliga rättigheter, medan organisationer som enbart sysslar med exempelvis välgörenhet ofta tillåts verka mer fritt.

Freedom House mäter och poängsätter årligen tillståndet i världens alla länder för de politiska och medborgerliga rättigheterna. Mellan 2004 och 2007 sjönk poängen för föreningsfriheten i 43 länder, vilket utgör mer än 20 %. Den negativa utvecklingen har sedan fortsatt. Under 2009 och 2010 noterar organisationen Civicus att civilsamhället har utsatts för en mängd restriktioner i ca 90 av världens länder.

Dessa siffror visar på starka tendenser. Freedom House noterar särskilt att den försämrade föreningsfriheten drabbat många av de större och mer inflytelserika länderna. Den utökade föreningsfrihet som uppnåddes under 1900-talets slut är alltså utsatt för stor press.

Orsakerna till detta kan säkert variera, men många ser de olika ”färgrevolutioner” i till exempel Ukraina och Serbien som en startsignal. Fredliga folkliga protester tvingade där regimer på fall under mitten av årtiondet, och det civila samhället spelade därvid en avgörande roll. Sannolikt kommer också den protestvåg som under 2011 sveper fram i arabvärlden sätta djupa spår i de kvarvarande regimernas inskränkningar i förenings-, yttrande- och mötesfriheten.

Många stater förklarar sitt handlande och sina nyinstiftade lagar med att dessa till exempel ska motverka terrorism eller pengatvätt.

Många stater förklarar sitt handlande och sina nyinstiftade lagar med att dessa till exempel ska motverka terrorism eller pengatvätt. Auktoritära regimer använder sig här av samma retorik som icke auktoritära för att driva igenom och samtidigt rättfärdiga försämringar för det civila samhället. Bland andra Civicus menar att det minskade utrymmet för det civila samhället har en tydlig startpunkt i terroristattentatet i USA den 11 september 2001.

Oavsett orsakerna är det intressant att notera att många auktoritära och halvauktoritära regimer världen över snabbt lär av varandra och använder liknande metoder för att tysta obekväma åsikter.

Vilka rättigheter reglerar det civila samhället?

Det finns en rad rättigheter som reglerar det civila samhällets möjligheter att verka fritt. En av de mer grundläggande är föreningsfriheten, vilken kan definieras som ”frihet att sammansluta sig med andra för allmänna eller enskilda syften”. Föreningsfriheten har en självklar plats i flera centrala dokument som rör mänskliga rättigheter, däribland FN:s konvention om medborgerliga och politiska rättigheter och Europakonventionen.

Förutom föreningsfriheten påverkar till exempel också yttrandefriheten och mötesfriheten organisationerna i det civila samhället. Yttrandefriheten innefattar rätten att hysa åsikter och att söka, mottaga och sprida upplysningar och tankar, medan mötesfriheten ger rätt till att demonstrera och delta i opinionsmöten.

The World Movement for Democracy har vägt samman de olika internationella lagar, konventioner och deklarationer världen över som reglerar det civila samhället. Utifrån dessa har man sedan formulerat sju gemensamma principer, dessa är i korthet:

  1. Rätt att ansluta sig [till en organisation] (Föreningsfrihet)
  2. Rätt att agera fritt, utan omotiverad statlig inblandning.
  3. Rätt till yttrandefrihet.
  4. Rätt till kommunikation och samarbete.
  5. Rätt till fredliga sammankomster. (Mötesfrihet)
  6. Rätt att söka och säkra resurser.
  7. Skyldighet för stater att försvara [civilsamhället]

Föreningsfriheten omfattar olika slags föreningar, inklusive politiska partier och fackföreningar. De sistnämnda pekas ofta ut specifikt när föreningsfrihet kommer på tal. Östgruppen arbetar dock vanligtvis inte med fackliga rättigheter.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s