Inlägg märkta ‘Belarus’

Ryssland och Belarus placerar sig långt ner i Civicus EEI-index 2013 som mäter civilsamhällets förutsättningar att verka i 109 av världens länder. EEI, Enabling Environment Index, utgår från ett antal olika indikatorer såsom det rättsliga skyddet, svårigheter att registrera sig, samarbete med andra aktörer, relationen till regering och myndigheter m.m. Dessa finns i sin tur samlade i tre dimensioner: den socio-ekonomiska dimensionen, socio-kulturella dimensionen, och samhällsstyrningsdimensionen (governance dimension), av vilka den sistnämnda lyfts fram som den absolut viktigaste.

I samhällsstyrningsdimensionen mäter Civicus t.ex. civilsamhällets påverkansmöjligheter på politiken, korruptionen, rättssäkerheten, de fackliga rättigheterna mm. I totalvärdet utgör samhällsstyrningsdimensionen 50% av det totala resultatet och de övriga två endast 25% vardera. Östgruppens målländer Belarus och Ryssland hamnar långt ner på listan när det kommer till samhällsstyrningsdimensionen: Ryssland hamnar på plats 93/109 medan Belarus hamnar på plats 106/109 länder, där endast Iran, Uzbekistan och Kina får ett sämre resultat.

Intressant är att både Ryssland och Belarus har relativt bra värden i den socio-ekonomiska och socio-kulturella dimensionen, men att värdena i samhällsstyrningsdimensionen är oerhört låga, något som enligt Civicus tyder på en förbittrad relation mellan staten och civilsamhället.

Civicus avslutar med en uppmaning till aktörer inom det lokala och internationella civilsamhället att fortsätta sätta press på dessa regeringar att genomföra reformer för att förbättra miljön och utrymmet för civilsamhället att verka i.

Ranking + Värden från EEI-index där 1 är högst och 0,00 lägst:  
Belarus                                                         ranking              värde
Socio-ekonomiska dimensionen:                      41                       0,60
Socio-kulturella dimensionen:                          29                       0,55
Samhällsstyrningsdimensionen:                       106                     0,23
Vilket ger en totalplacering på:                        93                       0,41   
Ryssland
Socio-ekonomiska dimensionen:                       38                       0,61    
Socio-kulturella dimensionen:                           45                       0,52
Samhällsstyrningsdimensionen:                        93                       0,34    
Vilket ger en totalplacering på:                         75                       0,45      

 

logga våga tycka tala-liten-med-karta

Följ med till ett land som 800 nallebjörnar i fallskärm invaderade sommaren 2012. Följ med till ett land där gosedjur grips om de demonstrerar på gatorna. Följ med till ett land där det faktiskt är förbjudet att inte göra någonting. Vad vet du om Belarus egentligen? Hur tror du människorna har det? Och vad är mötesfrihet för något?

Nu lanserar Östgruppen ”Våga, tycka, tala” – en interaktiv karta om mötesfrihet i Belarus (Vitryssland). Kartan är en del i Östgruppens informationsarbete om det oberoende civilsamhällets svåra villkor i Belarus.

– Ambitionen är att ge ett begrepp om de annars nästan ofattbara problem som aktivister i Belarus kontinuerligt drabbas av. De människor som trots hot och repressalier väljer att engagera sig och öppet framföra sina åsikter på gator och torg förtjänar vår beundran. Förhoppningsvis ökar informationsmaterialet samtidigt människors förståelse för dem som av rädsla låter bli att engagera sig i det belarusiska civilsamhället, säger Östgruppens projektledare Sofia Uggla.

I ”Våga, tycka, tala” får man bland annat se hur det går till när kravallpoliser löser upp demonstrationståg, hur det är att sitta i ett belarusiskt fängelse och samtidigt ta del av hur den belarusiska regimen sprider propaganda om människorättskränkningar i väst. Besökaren får också pröva sina nyvunna kunskaper i en kan tyckas smått absurd frågesport. Kartan är helt faktabaserad och bygger inte på några fiktiva händelser.

Östgruppen har under flera år arbetat med frågor som rör mötes- och föreningsfrihet i Östeuropa. Under 2012 startades bloggen ”Tystade röster” där information rörande mötes- och föreningsfrihet i Ryssland och Belarus regelbundet presenteras. Hösten 2011 publicerades också rapporten ”Så tystas de kritiska rösterna” som beskriver en global trend där många länder – inklusive Ryssland och Belarus – i allt större utsträckning inskränker föreningars möjlighet att verka fritt.

– Tyvärr har man hittills lyckats ganska bra med strategin att via en rad små lagändringar och byråkratiska trakasserier tysta och passivisera dem som försöker organisera sig i det oberoende civila samhället. Genom att uppmärksamma hur detta går till hoppas vi kunna bidra till att mötes- och föreningsfriheten ges en större betydelse i den internationella diskussionen om Belarus, och att omvärldens påtryckningar mot regimen ökar på detta område, säger Sofia Uggla.

Våga, tycka, tala finns här: ostgruppen.se/vtt

För mer information kontakta:
Sofia Uggla, projektledare Östgruppen
076-945 65 03, uggla @ ostgruppen.se
ostgruppen.se

Häromdagen hölls ett bra seminarium om föreningsfrihet i Ryssland och Belarus (Vitryssland) hos Civil Rights Defenders i Stockholm. Där deltog fyra föreläsare, två från Ryssland och två från Belarus och uppgiften var att jämföra utvecklingen och situationerna i de respektive länderna. Svaret var givet: Ryssland går i Belarus fotspår, och snabbt går det.

Men även om situationen rent objektivt sätt är värre i Belarus, om man ser till lagstiftningen och till det oberoende civilsamhällets möjligheter att verka fritt, så är den på ett annat sätt värre i Ryssland. Utvecklingen i Ryssland har gått så oerhört fort, de ryska organisationerna har inte hunnit med att anpassa sig. I Belarus är organisationer och människorättsförsvarare vana och vet hur de ska hantera och kringgå hinder för att kunna verka, svårigheterna till trots. De ryska organisationerna känner att de står inför två val: att registrera sina organisationer utomlands och verka utifrån eller att sluta ta emot utländska pengar. Där båda alternativen är riktigt dåliga och det sistnämnda i princip innebär att arbeta utan några finansiella resurser, eftersom det är oerhört svårt att få inhemskt ekonomiskt stöd i Ryssland för regimkritiska organisationer.

I Ryssland är situationen mer akut än i Belarus också på så sätt att ingen riktigt ser ett slut på förföljelserna av det oberoende civila samhället, alla väntar bara på nästa steg från regimens sida. Som Dmitrij Makarov från Youth Human Rights Movement sade så är reglerna inte satta i Ryssland än. I Belarus vet organisationerna vad de har för svårigheter att förhålla sig till, i Ryssland väntar alla bara på nästa absurda påhitt. Ingen har kunnat förutsäga den utveckling som varit det senaste året, och ingen kan heller förutsäga den utveckling som väntar.

En skillnad som inte kom upp på seminariet men som dock är ytterst reell och inverkar på situationen är omvärldens reaktioner och omvärldens stöd. Ryssland är en stormakt med stora ekonomiska intressen i till exempel Västeuropa. Omvärlden är mycket mer försiktig när de kritiserar Rysslands människorättsbrott än när de kritiserar belarusiska.

Stödet till det oberoende belarusiska civilsamhället överlag är bra och omfattande. Det ryska civilsamhället däremot blev av med stora delar av sitt stöd när Ryssland förlorade sin DAC-klassning. Det svenska demokratistödet till Ryssland är en tredjedel av vad det varit tidigare, och bara en fjärdedel av vad vi ger till Belarus.

Så bort med skygglapparna! Det utsatta ryska civila samhället behöver hjälp, likaväl som det belarusiska! Situationen är akut. Och våga tala klarspråk med den ryska regimen om brotten mot de mänskliga rättigheterna. Tydligt, konkret och offentligt.

Nu har  paraplyorganisationen Asambleja och Lawtrend släppt sin rapport om föreningsfriheten i Belarus (Vitryssland) år 2012. Det är dyster läsning. Man konstaterar i och för sig att det inte skett några allvarliga försämringar, men heller inga påtagliga förbättringar. Och utgångsläget var ju inte direkt muntert.

I likhet med föregående år har det tillkommit en del nya organisationer, men inte just några regimkritiska oberoende sådana. De sistnämnda fortsätter att föra en tuff kamp för tillvaron. Vissa av dem är faktiskt registrerade och verkar öppet och lagligt. Andra får aldrig någon registrering, eller ”likvideras” av myndigheterna och tvingas avsluta sin verksamhet eller verka underjordiskt.

Under 2012 rapporteras brott mot föreningsfriheten och inskränkningar i föreningars möjlighet att verka fritt inom ett otal områden. Organisationer nekas registrering (som det Kristdemokratiska partiet, för 6:e gången) eller likvideras (som Platform). Personer ”varnas” för verksamhet i oregistrerade organisationer – något som kan ge upp till 2 års fängelse (tex Aleh Aksionau och Aljaksej Tsiulkou från Kristdemokraterna). Organisationernas lokaler sägs upp (Art-Siadziba), eller så plötsligt dagen före en planerad kongress får de veta att lokalen de hyrt inte längre finns tillgänglig (som för Asambleja).

En av de värst utsatta organisationerna är människorättscentret Vjasna. Dess ordförande Ales Bjaljatski sitter fängslad sedan drygt ett och ett halvt år tillbaka för sin verksamhet i Vjasna. Den övriga organisationen fortsätter sitt arbete som vanligt, men är under hård press. I höstas konfiskerades deras kontor och ledande personer utsätts regelbundet för olika påtryckningar. Exempelvis kallades Tatsiana Revjaka till förhör hos KGB flera gånger under hösten för att reda ut eventuella ”skattebrott”.

En påtaglig skillnad från tidigare år är det utreseförbud som ledare för flera framstående organisationer drabbades av under det första halvåret 2012. Personer som Zjana Litvina (oberoende journalistförbundet), Valjantsin Stefanovitj (människroättscentret Vjasna) och Andrej Bandarenka (Plattform) stoppades vid gränsen och kunde inte lämna landet lagligt. Och många utländska personer drabbades liksom tidigare år av inreseförbud, däribland Östgruppens ordförande Martin Uggla.

Läs Asamblejas och Lawtrends rapport (finns på engelska) så får du fler exempel på hur hårt det kan vara att engagera sig i en oberoende organisation i Belarus. Eller pröva på att driva en förening i Belarus – själv – här.

Det är väl nu kanske snarare dags för en vinterinsamling… men stöd ändå gärna Östgruppens arbete för föreningsfrihet i Ryssland och Belarus (Vitryssland). Alla bidrag mottages med stor tacksamhet! Vill du kan du också delta i utlottningen av Masja Gessens bok ”Mannen utan ansikte” – se mer information nedan.

I lördags gick så Östgruppens ”Aktion nalle” av stapeln. Det blev väldigt lyckat. Vi var många där hela tiden och många andra kom förbi en stund och paketerade en egen liten nalle. Totalt fick vi ihop nästan 175 stycken! Engagemanget var stort och det var väldigt kul! Se videoklipp nedan.

Uppmärksamheten i Belarus var stor redan före aktionen men har varit överväldigande sedan dess. Här är ett litet urval artiklar (många av dem på topplats):
Dessa är alla från Belarus, men nyheten har spritt sig ordentligt till Ryssland och andra grannländer också. Vi har verkligen fått visa vårt stöd till dem som arbetar för demokrati i Belarus!

ETT STORT TACK till alla inblandade!

På Östgruppens hemsida kan du se fler foton. Där finns också det brev nallarna hade med sig att läsa.

När Östgruppen igår presenterade sin kommande Aktion Nalle, väckte det stor uppmärksamhet i belarusiska (vitryska) massmedier. Alla oberoende sajter har skrivit om aktionen, och läsarintresset har uppenbarligen varit stort, med tanke på kommentarsfält och spridning via sociala medier. Här är ett (litet) urval av klippen:

Så förväntningarna på vår nalleaktion är rätt stora nu… ta med dig en nalle och kom till Sergels torg mellan kl 12-14 på lördag (10/11) du också!


Андрей Бондаренко

Andrej Bandarenka

Att föreningsfriheten är mycket inskränkt i Belarus (Vitryssland) fick vi ett nytt bevis på igår när människorättsorganisationen Pljatforma stängdes av de belarusiska myndigheterna. De formella grunderna för beslutet var lika absurda som de brukar vara, bland annat ansågs en adress i sidhuvudet på organisationens dokument vara missvisande…

Pljatforma grundades av Andrej Bandarenka för ett drygt år sedan. Bandarenka hade då suttit fängslad i knappt två år, dömd för ekonomisk brottslighet. För ovanlighetens skull kom dock Minsks lokala domstol vid en ny prövning fram till att han hade blivit oskyldigt dömd, varför han släpptes ur fängelset, helt friad från de tidigare anklagelserna.

Bandarenka fick under fängelsevistelsen personliga erfarenheter av hur illa de frihetsberövade behandlas i belarusiska fängelser, och Pljatforma har därför kommit att fokusera på just dessa personers rättigheter. I augusti 2011 bjöd man in till en presskonferens där en tidigare intern berättade om den utbredda misshandeln av fångar på den straffkoloni i Vitsebsk-området där han suttit fängslad.

I februari i år lanserade Pljatforma ett nytt projekt med syfte att kontrollera hur de mänskliga rättigheterna respekterades på fånganstalter i Belarus, och några månader senare slog man larm om de många dödsfall som inträffat bland fångar i landet. En annan fråga som engagerat Pljatforma på senare tid är avslöjandet att djurfoder blandats i fångarnas mat i ett fängelse i Belarus.

Mönstret upprepar sig alltså: När aktiva människorättsförsvarare uppvisar effektivitet i sitt arbete slår regimen till och försöker tysta dem. Organisationen Pljatforma är det senaste i en lång rad av exempel på detta.

Journalister och demonstranter gripna och misshandlade i Minsk

Oppositionella ungdomsaktivister planerade idag att genomföra en demonstration med uppmaning till bojkott av söndagens parlamentsval i Belarus (Vitryssland). Innan demonstrationen ens påbörjats blev de dock gripna och misshandlade av civilklädd polis, tillsammans med journalister som var på plats för att dokumentera aktionen.

– Regimen är uppenbarligen orolig för att bojkottförespråkarna ska nå ut med sitt budskap till väljarna, säger Östgruppens ordförande Martin Uggla i ett pressmeddelande.

Bland de gripna fanns de kända ungdomsaktivisterna Pavel Vinahradau och Aljaksandr Artsibasjau, jämte journalister från nyhetsbyråerna Belapan och Associated Press samt den tyska tevekanalen ZDF. Ögonvittnen berättar att de gripna blev slagna av poliserna.

– Polisens brutala agerande visar ännu en gång hur hårt regimen är beredd att slå till också mot journalister som bara gör sitt jobb, säger Martin Uggla.

Här finns en filmsekvens från gripandet (källa: European Radio for Belarus)