Inlägg märkta ‘det civila samhället’

adc_memorialI början på december ålades Memorials antidiskrimineringscenter att registrera sig som utländska agenter av en domstol i Sankt Petersburg. Antidiskrimineringscentret har nu beslutat att avsluta sina projekt och stänga ner organisationen såsom den ser ut idag. Beskedet kom på nyårsafton i ett öppet brev där de skriver att det har blivit omöjligt att arbeta med de frågor de driver när de är utsatta för konstanta trakasserier.

”Antidiskrimineringscentrets alla projekt har avslutats. Öppna trakasserier, fällande domar, genomsökningar av kontoret och alla former av protestyttringar från åklagarens sida gör att det helt enkelt blivit omöjligt att fortsätta arbeta som tidigare.”

I brevet skriver de dock att de inte tar farväl, utan säger ”på återseende”, då de planerar att öppna upp organisationen i en annan form för att kunna fortsätta sitt arbete mot diskriminering och för minoriteters rättigheter i Ryssland.

”Under de sex år antidiskrimineringscentret har funnits har vi hjälpt och försvarat hundratals personers rättigheter, men vi har inte klarat av att stoppa diskrimineringen. Vi har lyckats tala om för världen hur segregeringen ser ut i skolorna, om polisvåld mot försvarslösa människor vars enda brott är deras utseende, och om de katastrofala sociala och kulturella förutsättningar under vilka romerna lever. Men vi har misslyckats med att göra rysk och internationell lag gällande för de grupper och enskilda människor vi försvarar. Detta betyder att vårt arbete måste fortsätta oavsett vilka motgångar vi möter.”

Annonser

Ryssland och Belarus placerar sig långt ner i Civicus EEI-index 2013 som mäter civilsamhällets förutsättningar att verka i 109 av världens länder. EEI, Enabling Environment Index, utgår från ett antal olika indikatorer såsom det rättsliga skyddet, svårigheter att registrera sig, samarbete med andra aktörer, relationen till regering och myndigheter m.m. Dessa finns i sin tur samlade i tre dimensioner: den socio-ekonomiska dimensionen, socio-kulturella dimensionen, och samhällsstyrningsdimensionen (governance dimension), av vilka den sistnämnda lyfts fram som den absolut viktigaste.

I samhällsstyrningsdimensionen mäter Civicus t.ex. civilsamhällets påverkansmöjligheter på politiken, korruptionen, rättssäkerheten, de fackliga rättigheterna mm. I totalvärdet utgör samhällsstyrningsdimensionen 50% av det totala resultatet och de övriga två endast 25% vardera. Östgruppens målländer Belarus och Ryssland hamnar långt ner på listan när det kommer till samhällsstyrningsdimensionen: Ryssland hamnar på plats 93/109 medan Belarus hamnar på plats 106/109 länder, där endast Iran, Uzbekistan och Kina får ett sämre resultat.

Intressant är att både Ryssland och Belarus har relativt bra värden i den socio-ekonomiska och socio-kulturella dimensionen, men att värdena i samhällsstyrningsdimensionen är oerhört låga, något som enligt Civicus tyder på en förbittrad relation mellan staten och civilsamhället.

Civicus avslutar med en uppmaning till aktörer inom det lokala och internationella civilsamhället att fortsätta sätta press på dessa regeringar att genomföra reformer för att förbättra miljön och utrymmet för civilsamhället att verka i.

Ranking + Värden från EEI-index där 1 är högst och 0,00 lägst:  
Belarus                                                         ranking              värde
Socio-ekonomiska dimensionen:                      41                       0,60
Socio-kulturella dimensionen:                          29                       0,55
Samhällsstyrningsdimensionen:                       106                     0,23
Vilket ger en totalplacering på:                        93                       0,41   
Ryssland
Socio-ekonomiska dimensionen:                       38                       0,61    
Socio-kulturella dimensionen:                           45                       0,52
Samhällsstyrningsdimensionen:                        93                       0,34    
Vilket ger en totalplacering på:                         75                       0,45      

 

logga våga tycka tala-liten-med-karta

Följ med till ett land som 800 nallebjörnar i fallskärm invaderade sommaren 2012. Följ med till ett land där gosedjur grips om de demonstrerar på gatorna. Följ med till ett land där det faktiskt är förbjudet att inte göra någonting. Vad vet du om Belarus egentligen? Hur tror du människorna har det? Och vad är mötesfrihet för något?

Nu lanserar Östgruppen ”Våga, tycka, tala” – en interaktiv karta om mötesfrihet i Belarus (Vitryssland). Kartan är en del i Östgruppens informationsarbete om det oberoende civilsamhällets svåra villkor i Belarus.

– Ambitionen är att ge ett begrepp om de annars nästan ofattbara problem som aktivister i Belarus kontinuerligt drabbas av. De människor som trots hot och repressalier väljer att engagera sig och öppet framföra sina åsikter på gator och torg förtjänar vår beundran. Förhoppningsvis ökar informationsmaterialet samtidigt människors förståelse för dem som av rädsla låter bli att engagera sig i det belarusiska civilsamhället, säger Östgruppens projektledare Sofia Uggla.

I ”Våga, tycka, tala” får man bland annat se hur det går till när kravallpoliser löser upp demonstrationståg, hur det är att sitta i ett belarusiskt fängelse och samtidigt ta del av hur den belarusiska regimen sprider propaganda om människorättskränkningar i väst. Besökaren får också pröva sina nyvunna kunskaper i en kan tyckas smått absurd frågesport. Kartan är helt faktabaserad och bygger inte på några fiktiva händelser.

Östgruppen har under flera år arbetat med frågor som rör mötes- och föreningsfrihet i Östeuropa. Under 2012 startades bloggen ”Tystade röster” där information rörande mötes- och föreningsfrihet i Ryssland och Belarus regelbundet presenteras. Hösten 2011 publicerades också rapporten ”Så tystas de kritiska rösterna” som beskriver en global trend där många länder – inklusive Ryssland och Belarus – i allt större utsträckning inskränker föreningars möjlighet att verka fritt.

– Tyvärr har man hittills lyckats ganska bra med strategin att via en rad små lagändringar och byråkratiska trakasserier tysta och passivisera dem som försöker organisera sig i det oberoende civila samhället. Genom att uppmärksamma hur detta går till hoppas vi kunna bidra till att mötes- och föreningsfriheten ges en större betydelse i den internationella diskussionen om Belarus, och att omvärldens påtryckningar mot regimen ökar på detta område, säger Sofia Uggla.

Våga, tycka, tala finns här: ostgruppen.se/vtt

För mer information kontakta:
Sofia Uggla, projektledare Östgruppen
076-945 65 03, uggla @ ostgruppen.se
ostgruppen.se

I Ryssland får oberoende organisationer allt svårare att verka fritt. Utvecklingen har pågått i flera år och stegrats under den senaste tiden. Särskilt utsatta är organisationer som arbetar med mänskliga rättigheter. Detta framkom under ett seminarium på ABF-huset i Stockholm den 24 oktober.

Försämringen av demokratin i Ryssland gäller på flera områden. Restriktioner av mötesfriheten har införts, regeringen har möjlighet att stänga ned internetsidor utan rättslig prövning och nyligen kom förbudet mot ”homosexuell propaganda”. En av de repressiva åtgärder som har uppmärksammats mest i svenska media är en lag som president Putin skrev under i november 2012 och som innebär att oberoende organisationer som tar emot ekonomiskt stöd från utlandet måste registrera sig som ”utländska agenter”.

– Det är inte bara i Ryssland som oberoende organisationer får det tuffare. Det är en global trend. Och repressiva regimer lär av varandra. Lagen om utländska agenter har spridits, åtminstone som lagförslag, till exempelvis Malaysia, sa Sofia Uggla, Östgruppen.

Kalle Kniivilä, journalist på Sydsvenskan, trodde att lagen om utländska agenter hade som främsta syfte att stoppa organisationer som arbetar med valövervakning, i synnerhet organisationen Golos. Efter parlamentsvalet i december 2011 arrangerades stora demonstrationer mot Putin och regeringspartiet Enade Ryssland. Demonstrationerna var direkt kopplade till ett missnöje med valfusk. Golos hade då rapporterat om tusentals oegentligheter i valet.

– Golos vräktes också från sina lokaler. Då kan man hävda att det inte hade någonting med myndigheterna att göra, att det var fastighetsägaren som inte ville ha kvar dem. Men det är klart att fastighetsägaren hade fått signaler uppifrån, sa Kalle Kniivilä.

Och det är just i demonstrationerna 2011 som de senaste årens allt mer repressiva politik har sin förklaring, menade Kalle Kniivilä.

– I samband med demonstrationerna talade de styrande om demokratisering, men de genomförde ingen sådan. I stället satsade de på den delen av befolkningen som inte deltog i demonstrationerna. Strategin var att måla ut demonstranterna som västliga agenter. Det här går tillbaka till Sovjettiden. Då kunde yttervärlden målas ut som fienden som ett sätt att ena folket, sa Kalle Kniivilä.

Dmitrij Makarov är människorättsförsvarare i Voronezj, Ryssland. Han beskrev hur de hårdare lagarna har påverkat arbetet för oberoende organisationer, så som Youth Human Rights Movement som han själv representerar.

– När som helst kan myndigheterna komma och göra en razzia. De kan meddela kvällen innan eller samma dag som de kommer att de vill ha samtliga våra dokument överlämnade, det kan röra sig om meterhöga staplar av papper. Det finns statistik på de här razziorna och den visar tydligt att de organisationer som utsätts för flest razzior är människorättsorganisationer, sa Dmitrij Makarov.

Samtidigt som de oberoende organisationerna för en allt osäkrare tillvaro har det svenska stödet till Ryssland minskat sett över en längre period.

– Efter Sovjets fall tog det svenska biståndet till Ryssland fart. Men under 2000-talet har Ryssland blivit allt rikare och snart höjdes röster som sa: inte ska vi väl ge bistånd till det här rika grannlandet. Men nu kanske det är än viktigare att vi på Sida är kvar och visar vårt stöd. Det är nu vi verkligen behövs. Särskilt med tanke på att organisationer som US Aid och Unicef har blivit utkörda ur Ryssland av den ryska regeringen, sa Elsa Håstad, Sida.

Stödet till de demokratiska krafterna i Ryssland får gärna vara ekonomiskt, påpekade Dmitrij Makarov. Men det behöver inte alltid handla om pengar.

– Det finns så mycket ni kan göra. Unga människor kan engagera sig. På många universitet finns grupper som visar solidaritet med Tibet eller Burma. Men det finns nästan inga som visar solidaritet med Uzbekistan, fast situationen där i många avseenden är sämre än i Tibet. Det finns väldigt mycket att göra bara när det gäller att informera om situationen. Ni kan också be er regering att tala högre om mänskliga rättigheter. Inte bara i Ryssland men globalt. Europeiska rådet kan göra mer, EU kan göra mer och Sverige kan göra mer, sa Dmitrij Makarov.

Seminariet arrangerades av ABF Stockholm, OSSE-nätverket, Olof Palmes Internationella Center, Sällskapet för studier av Ryssland, Central- och Östeuropa samt Centralasien och Östgruppen för demokrati och mänskliga rättigheter.

På bilden syns en demonstration i Moskva i december 2011.

Text: John Runeson, Palmecentret

Foto: Bogomolov PL

Turbulensen i det ryska civila samhället är stor. I våras utsattes hundratals organisationer för razzior, omfattande kontroller av allehanda myndigheter, för att fastställa om de bryter mot den så kallade agentlagen. Upprördheten inom det oberoende civila samhället i Ryssland har varit samfälld. Hittills har nästintill alla enhälligt vägrat att registrera sig enligt lagen eftersom de menar att det för det första inte är sant att de skulle vara utländska agenter och för det andra att det helt skulle underminera deras trovärdighet. En organisation – Samverkansorganisationen för konkurrensutveckling inom OSS-länderna – ansökte dock i somras om att införas i registret.

Så här långt har vårens räder resulterat i att en organisation stängts – valövervakningsorganisationen Golos. Golos har dock försökt kringgå lagstiftningen och under sommaren återuppstått dels i form av medborgarrörelsen Golos och dels som fonden Golos, där den förstnämnda är en organisationsform som inte kräver registrering.

Åtal har väckts mot nio organisationer vilka har ställts, står inför eller kommer att ställas inför rätta. I första hand riskerar de böter och i andra hand att i likhet med Golos stängas helt av myndigheterna. Bland dessa finns välrenommerade organisationer som Memorial, För mänskliga rättigheter och Obsjtjestvennyj verdikt. Rättegångar med varierande resultat har pågått hela sommaren och fler väntar under hösten. Ytterligare 69 organisationer har fått en varning eller en uppmaning att registrera sig och kan alltså i förlängningen komma att ställas inför rätta de också.

Men razziorna, kontrollerna, har kommit av sig. Under sommaren har de i princip inte förekommit och medan det civila samhället nu hämtar andan spekuleras det också i vad detta kan bero på. Är det bara en tillfällig paus? En time-out? Eller är det som bland andra Pavel Tjikov på Agora hoppas en ny syn på hur lagen ska användas, beordrad av president Putin själv? Tjikov menar att kontrollerna skadat Kremladministrationens rykte snarare än bevisat att civilsamhället utgör ett hot mot den politiska ledningen. Och att Putin med sina uttalanden i praktiken bromsat in myndigheternas tillämpning av lagen. Han tror att kampanjen mot civilsamhället endast kan starta på nytt efter att Putin gett klartecken för det. Om detta kommer att inträffa eller inte är förstås svårt att sia om. Samtidigt har till exempel Rysslands människorättsombudsman Vladimir Lukin lämnat in ett klagomål till författningsdomstolen angående Agentlagens undermåliga utformning. Något som ytterligare kan stärka människorättsorganisationernas arbete för föreningsfriheten. Och många andra försök att motarbeta lagen pågår.

Men samtliga ryska oberoende organisationer kan i princip lika väl vara stängda inom några veckor. Så här såg till exempel Jelena Panfilova, chef för Transparency International i Ryssland, på saken tidigare i somras:

‘I clearly and plainly state: by the end of the autumn not a SINGLE independent NGO will remain in our country. None at all. Not one. Period. A couple of organisations will throw themselves at the mercy of the authorities. Some will die without financing. Others will close themselves down, not wanting to become so-called ‘foreign agents’. The activities of the most uncompromising will be stopped by the government, and their leaders will be sent to prison for two years. At the end there is a choice you have to make: either to close down your organisation or to be prosecuted and face two years in prison. There are no other options. Not for anyone. I think that not everyone understands this, but this is a bottom line’

Förutom agentlagen står civilsamhället inför en rad andra hot, under sommaren har till exempel För mänskliga rättigheter vräkts från sitt kontor och Människorättshuset i Voronezj står inför en snar vräkning. Tilläggas ska dock att För mänskliga rättigheter just idag faktiskt tilldelats ett nytt kontor i Moskva av borgmästaren Sergej Sobjanin.

För den som är intresserad kan tipsas om följande lilla videoinslag från Human Rights Watch där det senaste årets repression mot det civila samhället i Ryssland förklaras på ett bra sätt.

Häromdagen hölls ett bra seminarium om föreningsfrihet i Ryssland och Belarus (Vitryssland) hos Civil Rights Defenders i Stockholm. Där deltog fyra föreläsare, två från Ryssland och två från Belarus och uppgiften var att jämföra utvecklingen och situationerna i de respektive länderna. Svaret var givet: Ryssland går i Belarus fotspår, och snabbt går det.

Men även om situationen rent objektivt sätt är värre i Belarus, om man ser till lagstiftningen och till det oberoende civilsamhällets möjligheter att verka fritt, så är den på ett annat sätt värre i Ryssland. Utvecklingen i Ryssland har gått så oerhört fort, de ryska organisationerna har inte hunnit med att anpassa sig. I Belarus är organisationer och människorättsförsvarare vana och vet hur de ska hantera och kringgå hinder för att kunna verka, svårigheterna till trots. De ryska organisationerna känner att de står inför två val: att registrera sina organisationer utomlands och verka utifrån eller att sluta ta emot utländska pengar. Där båda alternativen är riktigt dåliga och det sistnämnda i princip innebär att arbeta utan några finansiella resurser, eftersom det är oerhört svårt att få inhemskt ekonomiskt stöd i Ryssland för regimkritiska organisationer.

I Ryssland är situationen mer akut än i Belarus också på så sätt att ingen riktigt ser ett slut på förföljelserna av det oberoende civila samhället, alla väntar bara på nästa steg från regimens sida. Som Dmitrij Makarov från Youth Human Rights Movement sade så är reglerna inte satta i Ryssland än. I Belarus vet organisationerna vad de har för svårigheter att förhålla sig till, i Ryssland väntar alla bara på nästa absurda påhitt. Ingen har kunnat förutsäga den utveckling som varit det senaste året, och ingen kan heller förutsäga den utveckling som väntar.

En skillnad som inte kom upp på seminariet men som dock är ytterst reell och inverkar på situationen är omvärldens reaktioner och omvärldens stöd. Ryssland är en stormakt med stora ekonomiska intressen i till exempel Västeuropa. Omvärlden är mycket mer försiktig när de kritiserar Rysslands människorättsbrott än när de kritiserar belarusiska.

Stödet till det oberoende belarusiska civilsamhället överlag är bra och omfattande. Det ryska civilsamhället däremot blev av med stora delar av sitt stöd när Ryssland förlorade sin DAC-klassning. Det svenska demokratistödet till Ryssland är en tredjedel av vad det varit tidigare, och bara en fjärdedel av vad vi ger till Belarus.

Så bort med skygglapparna! Det utsatta ryska civila samhället behöver hjälp, likaväl som det belarusiska! Situationen är akut. Och våga tala klarspråk med den ryska regimen om brotten mot de mänskliga rättigheterna. Tydligt, konkret och offentligt.

Vårinsamling-liten-klistrad 2

Nu skärper Östgruppen blicken för att granska och synliggöra de systematiska kränkningarna av mänskliga rättigheter i Ryssland.

I höst lanserar vi nyhetssajten ”Fokus Ryssland”. Nu samlar vi in pengar för att även kunna bjuda hit en gäst, som kan rapportera direkt från människorättsförsvararnas vardag. En vardag som blivit allt mer riskfylld.

Den som skänker ett bidrag har chans att vinna Kristian Gerners nya bok ”Ryssland – en europeisk civilisationshistoria”. Sätt in valfritt belopp på pg 40 85 30-4, skriv ”vårinsamling” som meddelande. Skicka ett mejl till gava @ ostgruppen.se, och ange ditt namn och din adress så deltar du i utlottningen. Två lyckliga vinnare presenteras på http://www.ostgruppen.se den 31 maj 2013.

TACK FÖR DITT STÖD!

Det börjar nu klarna allt mer hur den luddigt utformade så kallade agentlagen i Ryssland ska tolkas. Lagen gör gällande att organisationer som får pengar från utlandet och sysslar med ”politisk verksamhet” ska registrera sig som ”utländska agenter”. Ett (av många) problem med lagen är att den är vagt formulerad och att det är oklart vad som menas med ”politisk verksamhet”.

Det ryska justitiedepartementet har hittills inte velat meddela vilken sorts verksamhet som ska räknas som politisk. (Även om den del tidigare uttalanden om att till exempel valövervakning inte skulle vara det, uppenbarligen inte längre gäller.) Nu har ju dock lagen börjat tillämpas och situationen klarnar alltmer. Sedan i vintras pågår razzior mot ryska organisationer med påföljande varningar alternativt åtal enligt lagen. Den ryska människorättsorganisationen Agora har analyserat mer än 30 fall från 20 olika regioner i Ryssland med varningar och åtal mot organisationer, och sammanställt en lista med 55 olika verksamheter som åklagarmyndigheten uppenbarligen anser vara politisk verksamhet. Det är intressant och smått absurd läsning.

Pavel Tjikov på Agora konstaterar att all samhällsnyttig verksamhet verkar kunna kategoriseras som politisk: från juridisk hjälp till aktivister som protesterade mot fusk i parlamentsvalet 2011 (något just Agora anklagas för) till tryck av broschyren ”Den internationella HBT-rörelsen: från lokala särdrag till global politik” (som HBT-festivalen ”Sida vid sida” anklagas för). Andra verksamheter som uppenbarligen är politiska är tex ”att sprida information om människorättskränkningar och att uppmärksamma allmänheten samt statliga och internationella strukturer om sådana kränkningar”. Tjikov menar att i princip förefaller det bara vara det faktum att en organisation har fått pengar från utlandet som gör att den faller under agentlagen, verksamheten i sig är inte det avgörande.

En del andra av de uppräknade punkterna går otvivelaktligen att kategorisera som politisk verksamhet (politikerpåverkan etc). Hela listan hittar du här (på ryska). Men problemet med lagen som sådan är inte vad som är politiskt och inte – även om det rent praktiskt skapar en stora problem för det ryska civilsamhället och en öppning för en godtycklig tillämpning av den där exempelvis just regimkritiska organisationer drabbas och inte regimlojala – utan att hela lagen i sig grovt kränker föreningsfriheten. En organisation ska inte behöva stämpla sig själv som utländsk agent när den inte är det. Att tvinga organisationerna till det är detsamma som att tala om för deras målgrupper att de är opålitliga spioner som ingen bör lyssna på. Under sådana premisser går det självklart inte att verka. Det lagen vill uppnå egentligen är alltså inte ett register utan ett omöjliggörande för (regimkritiska) organisationerna att verka överhuvudtaget.

(Agora arbetar bland annat med att stötta människor, aktivister och organisationer som utsätts för människorättskränkningar och har under våren varit fullt sysselsatta med att övervaka och hjälpa de organisationer som råkat ut för myndigheternas inspektioner, varningar och åtal angående agentlagen.

Agentlagen trädde i kraft 21 november i fjol och är skarpt kritiserad för att bryta grovt mot föreningsfriheten. Hittills har inte någon rysk organisation registrerat sig som utländsk agent, hundratals har utsatts för kontroller, ett trettiotal har varnats och några dömts /ställts inför rätta. Organisationerna och deras företrädare hotas i första hand av höga böter, i andra hand av stängning respektive fängelse.)

Trots att utvecklingen i Ryssland är alarmerande är Sveriges stöd till landets demokratirörelse alltjämt mycket lägre än tidigare. Förklaringen är en tvist mellan alliansregeringens partier om hur bistånd bör definieras. Det skriver Östgruppen i en debattartikel i Omvärlden.

– Regeringspartierna tycker i grunden likadant, de borde släppa prestigen och komma överens om en praktisk lösning så att den ryska demokratirörelsen får det stöd som den så väl behöver, säger Östgruppens ordförande Martin Uggla i ett pressmeddelande.

Enligt OECD:s så kallade DAC-kriterier får inte svenskt stöd till Ryssland räknas som bistånd, då landet inte betraktas som fattigt. Eftersom det svenska biståndets beslutade enprocentsmål är kopplat till OECD:s riktlinjer kan alltså den ordinarie biståndsbudgeten inte användas till insatser i Ryssland.

Moderaterna accepterar motvilligt enprocentsmålet som ett absolut tak, medan övriga regeringspartier inte kan tänka sig att underskrida detta mål. Denna låsning innebär att demokratistödet till Ryssland sedan några år måste skrapas ihop på andra håll i statsbudgeten, där utrymmet är mycket begränsat. Från att ha legat på 100 miljoner kronor per år i mitten av 2000-talet uppgår det nu till 35 miljoner kronor årligen. Östgruppen uppmanar nu regeringen att öka samstämmigheten mellan den officiella politiken och det tekniska regelverk som styr biståndet.

– Det är upprörande att den svenska biståndspolitiken, där bristande rättigheter ses som ett uttryck för fattigdom,  inte kan förverkligas på grund av OECD:s ensidigt ekonomiska riktlinjer. Rysslands rikedomar kommer ju inte demokratirörelsen till del utan stärker istället den regim som kränker de mänskliga rättigheterna, säger Martin Uggla och fortsätter:

– På sikt bör regeringen verka för att OECD utarbetar nya riktlinjer, där demokratibistånd ses som en integrerad del av fattigdomsbekämpningen. I väntan på det bör man kunna enas över partigränserna om att höja Rysslandsbiståndet. Det slags stöd som frågan gäller ligger ju tveklöst inom ramen för den rättighetsbaserade biståndspolitik som det råder så bred samsyn kring i riksdagen.

Hela artikeln i Omvärlden finns att läsa här.

En av Rysslands mest ansedda människorättsorganisationer Memorial utsätts idag för en husrannsakan. Representanter för åklagarmyndigheten och justitedepartementet kom i morse till Memorials kontor i sällskap med såväl skattemyndigheten och två journalister från tevebolaget NTV. Tevejournalisterna avhystes senare av polis.

Denna husrannsakan är en i en lång rad av liknande undersökningar av en mängd ideella organisationer i Ryssland som genomförts den senaste månaden. Enligt Pavel Tjikov, ordförande på människorättscentret Agora, har åklagarmyndigheten kontrollerat alla religiösa, politiska och samhällsinriktade organisationer över hela landet i jakt efter brott mot den så kallade extremistlagstiftningen. ”It goes full circle across the whole spectrum. They’re trying to find as many violations as possible.” säger Tjikov till nyhetsbyrån AP.

Presidentens människorättsråd har idag vänt sig till överåklagaren för att få en förklaring till massundersökningarna av de ryska ideella organisationerna.

De exempellösa undersökningarna går omöjligen att tolka som något annat än trakasserier av de ideella organisationerna. Dels stör man dem i deras arbete, dels försöker man uppenbarligen skrämma dem till tystnad. Ett klart brott mot föreningsfriheten i landet och tyvärr bara ännu ett i den långa rad av dylika kränkningar det senaste året.