Inlägg märkta ‘ny lag’

800px-Фракция_ЕР_В_Зале_Пленарных_Заседаний_ГДFrivilligorganisationer och media i Ryssland som tar emot utländsk finansiering kan komma att förbjudas enligt ett nytt lagförslag. Det är dumaledamoten Aleksej Kazakov (Rättvisa Ryssland) som anser att den så kallade agentlagen inte är tillräcklig utan att det borde vara möjligt att förbjuda både organisationer och media som bedriver politisk verksamhet och tar emot utländsk finansiering.  

– Det är viktigt att vi uppmärksammar olika organisationer, människorättsgrupper och nationalister som förenas i de bidrag de får från Väst. De spenderar aktivt de pengar som investerats i dem genom att samla folk till demonstrationer, och de har även grupper som provocerar poliser att ta till våld mot fredliga demonstranter. Jag anser att vi måste ta agentlagen vidare och det är nödvändigt att vi nu diskuterar ett förbud för organisationer att bedriva politisk verksamhet om de tar emot utländsk finansiering, sa Kazakov i när hann i fredags presenterade sitt lagförslag i duman.

Men Kazakov nöjer sig inte med att enbart angripa organisationer, utan hans förslag inkluderar även media:

– Jag vill också fästa er uppmärksamhet vid en unik företeelse som inte finns i så många länder men som finns hos oss, nämligen media som finansieras av andra stater och skriver om vårt politiska system och formar våra politiska åsikter. Det är viktigt att vi tittar noga på hur medierna arbetar i Ryssland och lyfter frågan om förbud för de som finansieras av utländska pengar. De bevakar ju varje politisk händelse i vårt land med västerländska intressen för ögonen, avslutar Kazakov.

Som den ser ut idag innebär agentlagen att varje organisation som ägnar sig åt politisk verksamhet och tar emot utländsk finansiering måste registrera sig som utländska agenter. Agentlagen har nu varit i kraft i över ett år, och fler än 2000 organisationer har fått se sina kontor genomsökta av åklagare och andra tjänstemän.

Källa: Article 20

Annonser

Turbulensen i det ryska civila samhället är stor. I våras utsattes hundratals organisationer för razzior, omfattande kontroller av allehanda myndigheter, för att fastställa om de bryter mot den så kallade agentlagen. Upprördheten inom det oberoende civila samhället i Ryssland har varit samfälld. Hittills har nästintill alla enhälligt vägrat att registrera sig enligt lagen eftersom de menar att det för det första inte är sant att de skulle vara utländska agenter och för det andra att det helt skulle underminera deras trovärdighet. En organisation – Samverkansorganisationen för konkurrensutveckling inom OSS-länderna – ansökte dock i somras om att införas i registret.

Så här långt har vårens räder resulterat i att en organisation stängts – valövervakningsorganisationen Golos. Golos har dock försökt kringgå lagstiftningen och under sommaren återuppstått dels i form av medborgarrörelsen Golos och dels som fonden Golos, där den förstnämnda är en organisationsform som inte kräver registrering.

Åtal har väckts mot nio organisationer vilka har ställts, står inför eller kommer att ställas inför rätta. I första hand riskerar de böter och i andra hand att i likhet med Golos stängas helt av myndigheterna. Bland dessa finns välrenommerade organisationer som Memorial, För mänskliga rättigheter och Obsjtjestvennyj verdikt. Rättegångar med varierande resultat har pågått hela sommaren och fler väntar under hösten. Ytterligare 69 organisationer har fått en varning eller en uppmaning att registrera sig och kan alltså i förlängningen komma att ställas inför rätta de också.

Men razziorna, kontrollerna, har kommit av sig. Under sommaren har de i princip inte förekommit och medan det civila samhället nu hämtar andan spekuleras det också i vad detta kan bero på. Är det bara en tillfällig paus? En time-out? Eller är det som bland andra Pavel Tjikov på Agora hoppas en ny syn på hur lagen ska användas, beordrad av president Putin själv? Tjikov menar att kontrollerna skadat Kremladministrationens rykte snarare än bevisat att civilsamhället utgör ett hot mot den politiska ledningen. Och att Putin med sina uttalanden i praktiken bromsat in myndigheternas tillämpning av lagen. Han tror att kampanjen mot civilsamhället endast kan starta på nytt efter att Putin gett klartecken för det. Om detta kommer att inträffa eller inte är förstås svårt att sia om. Samtidigt har till exempel Rysslands människorättsombudsman Vladimir Lukin lämnat in ett klagomål till författningsdomstolen angående Agentlagens undermåliga utformning. Något som ytterligare kan stärka människorättsorganisationernas arbete för föreningsfriheten. Och många andra försök att motarbeta lagen pågår.

Men samtliga ryska oberoende organisationer kan i princip lika väl vara stängda inom några veckor. Så här såg till exempel Jelena Panfilova, chef för Transparency International i Ryssland, på saken tidigare i somras:

‘I clearly and plainly state: by the end of the autumn not a SINGLE independent NGO will remain in our country. None at all. Not one. Period. A couple of organisations will throw themselves at the mercy of the authorities. Some will die without financing. Others will close themselves down, not wanting to become so-called ‘foreign agents’. The activities of the most uncompromising will be stopped by the government, and their leaders will be sent to prison for two years. At the end there is a choice you have to make: either to close down your organisation or to be prosecuted and face two years in prison. There are no other options. Not for anyone. I think that not everyone understands this, but this is a bottom line’

Förutom agentlagen står civilsamhället inför en rad andra hot, under sommaren har till exempel För mänskliga rättigheter vräkts från sitt kontor och Människorättshuset i Voronezj står inför en snar vräkning. Tilläggas ska dock att För mänskliga rättigheter just idag faktiskt tilldelats ett nytt kontor i Moskva av borgmästaren Sergej Sobjanin.

För den som är intresserad kan tipsas om följande lilla videoinslag från Human Rights Watch där det senaste årets repression mot det civila samhället i Ryssland förklaras på ett bra sätt.

DSC_2456

”Det är vår stad” skriker ett femtiotal motdemonstranter till HBT-aktivisterna som fått tillstånd att manifestera på Marsfältet, mitt i centrala Sankt Petersburg. De båda grupperna står nära varandra, endast ett kravallstaket och poliser från den ryska säkerhetsstyrkan OMON skiljer dem åt. Plötsligt kommer en rökbomb flygande genom luften. Med bara några meter missar den HBT-aktivisterna. Poliserna gör ingenting för att stoppa motdemonstranterna, men däremot avbryts manifestationen i förtid. Med argumentet att ”säkerheten inte kan garanteras” slussas HBT-aktivisterna in i bussar som snart åker iväg. Kvar står endast journalister och några skrattande unga män.

Exemplet från Sankt Petersburg hade lika gärna kunnat hämtas från någon annan stad eller region i Ryssland. Antalet inskränkningar av förenings- och mötesfriheten för just HBT-organisationer är många, och de ökar ständigt. I går dömdes ytterligare en organisation för brott mot agentlagen. Sankt Petersburg-baserade Vychods straff för att inte ha registrerat sig som utländsk agent: ca 110 000 kr i böter. Organisationen som erbjuder gratis konsultation och stöd till HBT-personer, riskerar nu att få lägga ned sin verksamhet. Därför driver man nu en kampanj via internet och samlar in pengar för att på så sätt få finansiering till sitt arbete också i fortsättningen. Läs gärna mer om hur du kan stötta Vychod här.

DSC_2448

Men det är inte bara agentlagen och aggressiva motdemonstranter som försvårar HBT-organisationers arbete. För en dryg vecka sedan röstade en enhällig Duma igenom lagen om ”propaganda för icke traditionella sexuella relationer” på federal nivå. En lag som förbjuder ”homosexuell propaganda” riktad till minderåriga.

Sedan något år tillbaka finns liknande lagar i flera regioner runt om i Ryssland, däribland förhållandevis liberala Sankt Petersburg. Precis som sina regionala motsvarigheter är den federala lagen minst lika vagt utformad. För vad menas egentligen med propaganda? De luddiga formuleringarna skapar rädsla och osäkerhet, vilket innebär att lagen egentligen inte behöver tillämpas i praktiken. Bara vetskapen om dess existens begränsar HBT-organisationers arbete.

Trots den senaste tidens negativa utveckling går det ändå att ta fasta på ett par positiva trender: HBT-frågor diskuteras i rysk media på ett sätt som var otänkbart bara för några år sedan och fördömanden från omvärlden är många.

För den som är intresserad av att veta mer om orsaken till förtrycket mot just HBT-personer och organisationer rekommenderas Kristina Hultmans inlägg på UI-bloggen.

Text och foto: Malin Fagerberg Wikström

Det börjar nu klarna allt mer hur den luddigt utformade så kallade agentlagen i Ryssland ska tolkas. Lagen gör gällande att organisationer som får pengar från utlandet och sysslar med ”politisk verksamhet” ska registrera sig som ”utländska agenter”. Ett (av många) problem med lagen är att den är vagt formulerad och att det är oklart vad som menas med ”politisk verksamhet”.

Det ryska justitiedepartementet har hittills inte velat meddela vilken sorts verksamhet som ska räknas som politisk. (Även om den del tidigare uttalanden om att till exempel valövervakning inte skulle vara det, uppenbarligen inte längre gäller.) Nu har ju dock lagen börjat tillämpas och situationen klarnar alltmer. Sedan i vintras pågår razzior mot ryska organisationer med påföljande varningar alternativt åtal enligt lagen. Den ryska människorättsorganisationen Agora har analyserat mer än 30 fall från 20 olika regioner i Ryssland med varningar och åtal mot organisationer, och sammanställt en lista med 55 olika verksamheter som åklagarmyndigheten uppenbarligen anser vara politisk verksamhet. Det är intressant och smått absurd läsning.

Pavel Tjikov på Agora konstaterar att all samhällsnyttig verksamhet verkar kunna kategoriseras som politisk: från juridisk hjälp till aktivister som protesterade mot fusk i parlamentsvalet 2011 (något just Agora anklagas för) till tryck av broschyren ”Den internationella HBT-rörelsen: från lokala särdrag till global politik” (som HBT-festivalen ”Sida vid sida” anklagas för). Andra verksamheter som uppenbarligen är politiska är tex ”att sprida information om människorättskränkningar och att uppmärksamma allmänheten samt statliga och internationella strukturer om sådana kränkningar”. Tjikov menar att i princip förefaller det bara vara det faktum att en organisation har fått pengar från utlandet som gör att den faller under agentlagen, verksamheten i sig är inte det avgörande.

En del andra av de uppräknade punkterna går otvivelaktligen att kategorisera som politisk verksamhet (politikerpåverkan etc). Hela listan hittar du här (på ryska). Men problemet med lagen som sådan är inte vad som är politiskt och inte – även om det rent praktiskt skapar en stora problem för det ryska civilsamhället och en öppning för en godtycklig tillämpning av den där exempelvis just regimkritiska organisationer drabbas och inte regimlojala – utan att hela lagen i sig grovt kränker föreningsfriheten. En organisation ska inte behöva stämpla sig själv som utländsk agent när den inte är det. Att tvinga organisationerna till det är detsamma som att tala om för deras målgrupper att de är opålitliga spioner som ingen bör lyssna på. Under sådana premisser går det självklart inte att verka. Det lagen vill uppnå egentligen är alltså inte ett register utan ett omöjliggörande för (regimkritiska) organisationerna att verka överhuvudtaget.

(Agora arbetar bland annat med att stötta människor, aktivister och organisationer som utsätts för människorättskränkningar och har under våren varit fullt sysselsatta med att övervaka och hjälpa de organisationer som råkat ut för myndigheternas inspektioner, varningar och åtal angående agentlagen.

Agentlagen trädde i kraft 21 november i fjol och är skarpt kritiserad för att bryta grovt mot föreningsfriheten. Hittills har inte någon rysk organisation registrerat sig som utländsk agent, hundratals har utsatts för kontroller, ett trettiotal har varnats och några dömts /ställts inför rätta. Organisationerna och deras företrädare hotas i första hand av höga böter, i andra hand av stängning respektive fängelse.)

Trots att utvecklingen i Ryssland är alarmerande är Sveriges stöd till landets demokratirörelse alltjämt mycket lägre än tidigare. Förklaringen är en tvist mellan alliansregeringens partier om hur bistånd bör definieras. Det skriver Östgruppen i en debattartikel i Omvärlden.

– Regeringspartierna tycker i grunden likadant, de borde släppa prestigen och komma överens om en praktisk lösning så att den ryska demokratirörelsen får det stöd som den så väl behöver, säger Östgruppens ordförande Martin Uggla i ett pressmeddelande.

Enligt OECD:s så kallade DAC-kriterier får inte svenskt stöd till Ryssland räknas som bistånd, då landet inte betraktas som fattigt. Eftersom det svenska biståndets beslutade enprocentsmål är kopplat till OECD:s riktlinjer kan alltså den ordinarie biståndsbudgeten inte användas till insatser i Ryssland.

Moderaterna accepterar motvilligt enprocentsmålet som ett absolut tak, medan övriga regeringspartier inte kan tänka sig att underskrida detta mål. Denna låsning innebär att demokratistödet till Ryssland sedan några år måste skrapas ihop på andra håll i statsbudgeten, där utrymmet är mycket begränsat. Från att ha legat på 100 miljoner kronor per år i mitten av 2000-talet uppgår det nu till 35 miljoner kronor årligen. Östgruppen uppmanar nu regeringen att öka samstämmigheten mellan den officiella politiken och det tekniska regelverk som styr biståndet.

– Det är upprörande att den svenska biståndspolitiken, där bristande rättigheter ses som ett uttryck för fattigdom,  inte kan förverkligas på grund av OECD:s ensidigt ekonomiska riktlinjer. Rysslands rikedomar kommer ju inte demokratirörelsen till del utan stärker istället den regim som kränker de mänskliga rättigheterna, säger Martin Uggla och fortsätter:

– På sikt bör regeringen verka för att OECD utarbetar nya riktlinjer, där demokratibistånd ses som en integrerad del av fattigdomsbekämpningen. I väntan på det bör man kunna enas över partigränserna om att höja Rysslandsbiståndet. Det slags stöd som frågan gäller ligger ju tveklöst inom ramen för den rättighetsbaserade biståndspolitik som det råder så bred samsyn kring i riksdagen.

Hela artikeln i Omvärlden finns att läsa här.

Igår föll den första domen i Ryssland enligt den så kallade ”agentlagen”. Den oberoende valövervakningsorganisationen Golos och dess chef Lilija Sjibanova dömdes till 300 000 respektive 100 000 rubel i böter (drygt 60 000 respektive 20 000 kronor). Golos har meddelat att man ämnar överklaga domen samt att man inte heller i fortsättningen tänker registrera sig som utländska agenter. Vid upprepade brott mot lagen hotas organisationen av stängning och dess chef av fängelse i upp till två år.

Redan när lagen trädde i kraft deklarerade Golos att man inte längre kommer att ta emot finansiellt stöd från utlandet. Ändå fälldes man igår av domstolen eftersom den Norska Helsingforskommittén tilldelade Golos sitt Sacharov-pris för deras valövervakningsarbete. Golos har avsagt sig prissumman, men av misstag betalades den ändå ut, pengarna användes aldrig utan returnerades till Helsingforskommittén. Denna transaktion, och så klart deras ihärdiga arbete för att övervaka val i Ryssland, gör att de nu fälls enligt lagen om utländska agenter.

Rättegången var mycket välbesökt av bland annat utländska och inhemska journalister. Också många människorättsförsvarare, som Ljudmila Aleksejeva, Oleg Orlov, Lev Ponomarjov, Jurij Dzjibladze med flera, kom för att visa sitt moraliska stöd.

Agentlagen trädde i kraft 21 november förra året och gör att organisationer med finansiering från utlandet och som sysslar med politisk verksamhet måste registrera sig själva som utländska agenter. De ryska organisationerna vägrar och den senaste tiden har myndigheterna genomfört razzior mot stora delar av det civila samhället. Domen mot Golos är den första i sitt slag, men fler är att vänta. Såväl ryska som internationella människorättsorganisationer är överens om att agentlagen kränker föreningsfriheten å det grövsta.

Sveriges radio,

Här om dagen publicerades en intressant rapport om den ryska ”agentlagen” av advokaten Olga Gnezdilova. Den omtvistade lagen trädde i kraft den 21 november 2012 och går i korthet ut på att ryska organisationer som sysslar med politisk verksamhet och får finansiering från utlandet ska registrera sig som ”utländska agenter”. Rapporten redogör för de olika delarna av lagen och hur de förhåller sig till (och bryter mot) rysk och internationell lagstiftning. Lagen har kritiserats skarpt av såväl inhemska som internationella människorättsorganisationer. I rapporten visar Gnezdilova hur den går emot både internationella konventioner och deklarationer om föreningsfrihet som Ryssland har skrivit under samt bryter mot landets egen grundlag.

Gnezdilova gör också en intressant jämförelse mellan den ryska agentlagen och den amerikanska lagen ”The Foreign Agents Registration Act”. Den sistnämnda är den utländska lag som ryska politiker gärna hänvisar till då diskussioner om den ryska lagen kommer upp. För att rättfärdiga den ryska agentlagen talar man gärna om att amerikanerna minsann också har en lag som kräver att utländska agenter registreras. Utan att på något sätt ta ställning för den amerikanske lagen kan man konstatera att lagstiftningen i själva verket skiljer sig rejält åt. Det sistnämnda är de ryska politikerna inte särdeles noggranna med att påpeka.

Dylik är argumentationen gärna annars också, auktoritära stater hänvisar till lagstiftning i andra mer demokratiska länder för att rättfärdiga sina handlingar. Till exempel gäller detta olika slags terroristlagstiftningar. Repressiva stater lär snabbt av varandra, och av mer demokratiska. Den som är nyfiken på att läsa mer om olika taktiker att kväsa det civila samhället världen över kan med fördel läsa vidare i den rapport Östgruppen gav ut för ett tag sedan “Så tystas de kritiska rösterna: En rapport om civilsamhällets ökade utsatthet globalt, i Ryssland och i Belarus”.

Gnezdilovas granskning av de amerikanska och ryska agentlagarna visar i korthet bland annat följande:

  • – Den amerikanska lagen hänför sig till utländska strukturer i USA. Den ryska gäller ryska organisationer.
  • – Den amerikanska lagstiftningen gäller lobbykontakter från utlänningar (mot tex amerikanska politiker). Den ryska gäller formandet av den allmänna opinionen.
  • – Den amerikanska lagstiftningen gäller försvar av den nationella säkerheten. Den ryska talar om skärpt kontroll av samhället.
  • – Den amerikanska lagstiftningen gäller enbart lobbyverksamhet från enskilda utlänningar där kostnaderna överstiger 5 000 USD per år, eller 20 000 USD för utländska organisationer. Den ryska lagen gäller från 1 rubel. Osv.

Överlag fastslår Gnezdilova att den ryska lagen ger mycket större utrymme för godtycke än den amerikanska, eftersom den är så svepande och vagt formulerad. Sammanfattningsvis kan man säga att den största gemensamma nämnaren för de båda lagarna är just ordvalet ”registrering av utländska agenter”, och just inte så mycket annat.

Gnezdilovas rapport finns här (på ryska).

Nu har turen kommit till nästa organisation att anklagas för att vara utländska agenter enligt den nya agentlag som antogs i Ryssland i höstas. Den här gången har åklagarmyndigheten i Kostroma utfärdat en varning till den lokala Soldatmödrakommittén på orten. Konkret anklagas organisationen för att ha informerat om valfusk i samband med parlaments- och presidentvalen i Ryssland samtidigt som man erhållit bidrag från USA. Eftersom Soldatmödrarna inte har anmält sig till registret för utländska agenter hotas de nu av böter på upp till 500 000 rubel.

Extra anmärkningsvärt i det här fallet är att anklagelserna gäller verksamhet som organisationen utfört FÖRE lagens instiftan. Lagen trädde i kraft den 21 november 2012 och de aktuella valen hölls i december 2011 respektive mars 2012. Det ryska justitiedepartementet har vid flera tillfällen tidigare meddelat att lagen INTE skulle komma att gälla retroaktivt, något som nu uppenbarligen åklagarmyndigheten i Kostroma ändå hävdar.

Intressant nog beskriver åklagarmyndigheten noggrant vad för sorts information det är som Soldatmödrakommittén spridit, och som alltså gör dem skyldiga till att vara utländska agenter, till exempel ”förseglade valurnor med i förväg ditlagda valsedlar, utövande av påverkan från företagsledare på anställda samt informerande till dem om vem man bör rösta på, inget tillträde för massmedier till vallokaler” etc etc. Slutsatsen åklagarmyndigheten drar är att om man sprider dylik information försöker man påverka den allmänna opinionen, och försöker man påverka den allmänna opinionen bedriver man politiskt arbete, och alltså måste man registrera sig som utländsk agent.

Nu hotas ännu en rysk organisation att stämplas som ”utländsk agent”, denna gång för ett möte med en amerikansk diplomat. Det är den ideella föreningen ”Kostromas centrum för stöd till samhälleliga initiativ” som misstänks för brott mot den nyinstiftade agentlagen. Åklagarmyndigheten i Kostroma har valt att väcka åtal både mot organisationen och dess chef Aleksandr Zamarjanov, dessa hotas nu av böter på upp till 500 000 respektive 300 000 rubel.

Huvudpunkten i bevisningen mot Kostromas stödcentrum är det rundabordsamtal man arrangerade den 28 februari i år på temat ”Vart är de rysk-amerikanska relationerna på väg?”.  Åklagarmyndigheten hänvisar också till att organisationen erhållit utländsk finansiering under 2011, 2012 samt 2013, däribland från amerikanska källor.

Detta är det andra åtalet som väcks mot en ideell organisation enligt agentlagen i Ryssland, det första gäller valövervakningsorganisationen Golos. Detta fall utmärks av att åklagarmyndigheten förefaller kunna stämpla minsta kontakt med utlänningar som misstänkt brott mot agentlagen. En djupt olycklig utveckling, och en grov kränkning av föreningsfriheten.

Det planerade åtalet mot den oberoende ryska valövervakningsorganisationen Golos för att de bryter mot ”agentlagen” blir allt mer absurt. Agentlagen är den omstridda nya ryska lag som säger att alla organisationer som får utländsk finansiering och arbetar med politisk verksamhet måste registrera sig som utländska agenter (=spioner). Sedan lagen trädde i kraft i november 2012 har Golos avsagt sig alla utländska bidrag, av rädsla för att dömas enligt lagen. Idag har dock det ryska justitiedepartementet ändå låtit meddela att man ämnar åtala Golos för brott mot lagen. Under dagen har det framkommit att den utländska inkomst som justitiedepartementet hänvisar till är det Sacharovpris som Golos förärades av den Norska Helsingforskommittén i höstas! Jisses! Prissumman var på 7 728,40 euro och utbetalades i december 2012, dvs ungefär en månad efter att agentlagen trädde i kraft.

Än mer skrämmande är utvecklingen när man tänker på att det som justitiedepartementet nu vill klassa som politisk verksamhet är just valövervakning. Golos har framgångsrikt bedrivit en oberoende valövervakning av flera ryska val och påvisat stora brister. ”The Sakharov Freedom Award” tilldelades Golos med motiveringen ”for its outstanding efforts to promote democratic values through free and fair elections in Russia”. Att den ryska staten väljer att angripa Golos kan inte tolkas som något annat än att regimen är rädd för det arbete Golos genomför. Rädd för att valfusket kommer fram. Rädd för att förlora makten.