Inlägg märkta ‘Östgruppen för demokrati och mänskliga rättigheter’

logga våga tycka tala-liten-med-karta

Följ med till ett land som 800 nallebjörnar i fallskärm invaderade sommaren 2012. Följ med till ett land där gosedjur grips om de demonstrerar på gatorna. Följ med till ett land där det faktiskt är förbjudet att inte göra någonting. Vad vet du om Belarus egentligen? Hur tror du människorna har det? Och vad är mötesfrihet för något?

Nu lanserar Östgruppen ”Våga, tycka, tala” – en interaktiv karta om mötesfrihet i Belarus (Vitryssland). Kartan är en del i Östgruppens informationsarbete om det oberoende civilsamhällets svåra villkor i Belarus.

– Ambitionen är att ge ett begrepp om de annars nästan ofattbara problem som aktivister i Belarus kontinuerligt drabbas av. De människor som trots hot och repressalier väljer att engagera sig och öppet framföra sina åsikter på gator och torg förtjänar vår beundran. Förhoppningsvis ökar informationsmaterialet samtidigt människors förståelse för dem som av rädsla låter bli att engagera sig i det belarusiska civilsamhället, säger Östgruppens projektledare Sofia Uggla.

I ”Våga, tycka, tala” får man bland annat se hur det går till när kravallpoliser löser upp demonstrationståg, hur det är att sitta i ett belarusiskt fängelse och samtidigt ta del av hur den belarusiska regimen sprider propaganda om människorättskränkningar i väst. Besökaren får också pröva sina nyvunna kunskaper i en kan tyckas smått absurd frågesport. Kartan är helt faktabaserad och bygger inte på några fiktiva händelser.

Östgruppen har under flera år arbetat med frågor som rör mötes- och föreningsfrihet i Östeuropa. Under 2012 startades bloggen ”Tystade röster” där information rörande mötes- och föreningsfrihet i Ryssland och Belarus regelbundet presenteras. Hösten 2011 publicerades också rapporten ”Så tystas de kritiska rösterna” som beskriver en global trend där många länder – inklusive Ryssland och Belarus – i allt större utsträckning inskränker föreningars möjlighet att verka fritt.

– Tyvärr har man hittills lyckats ganska bra med strategin att via en rad små lagändringar och byråkratiska trakasserier tysta och passivisera dem som försöker organisera sig i det oberoende civila samhället. Genom att uppmärksamma hur detta går till hoppas vi kunna bidra till att mötes- och föreningsfriheten ges en större betydelse i den internationella diskussionen om Belarus, och att omvärldens påtryckningar mot regimen ökar på detta område, säger Sofia Uggla.

Våga, tycka, tala finns här: ostgruppen.se/vtt

För mer information kontakta:
Sofia Uggla, projektledare Östgruppen
076-945 65 03, uggla @ ostgruppen.se
ostgruppen.se

Annonser
I Ryssland får oberoende organisationer allt svårare att verka fritt. Utvecklingen har pågått i flera år och stegrats under den senaste tiden. Särskilt utsatta är organisationer som arbetar med mänskliga rättigheter. Detta framkom under ett seminarium på ABF-huset i Stockholm den 24 oktober.

Försämringen av demokratin i Ryssland gäller på flera områden. Restriktioner av mötesfriheten har införts, regeringen har möjlighet att stänga ned internetsidor utan rättslig prövning och nyligen kom förbudet mot ”homosexuell propaganda”. En av de repressiva åtgärder som har uppmärksammats mest i svenska media är en lag som president Putin skrev under i november 2012 och som innebär att oberoende organisationer som tar emot ekonomiskt stöd från utlandet måste registrera sig som ”utländska agenter”.

– Det är inte bara i Ryssland som oberoende organisationer får det tuffare. Det är en global trend. Och repressiva regimer lär av varandra. Lagen om utländska agenter har spridits, åtminstone som lagförslag, till exempelvis Malaysia, sa Sofia Uggla, Östgruppen.

Kalle Kniivilä, journalist på Sydsvenskan, trodde att lagen om utländska agenter hade som främsta syfte att stoppa organisationer som arbetar med valövervakning, i synnerhet organisationen Golos. Efter parlamentsvalet i december 2011 arrangerades stora demonstrationer mot Putin och regeringspartiet Enade Ryssland. Demonstrationerna var direkt kopplade till ett missnöje med valfusk. Golos hade då rapporterat om tusentals oegentligheter i valet.

– Golos vräktes också från sina lokaler. Då kan man hävda att det inte hade någonting med myndigheterna att göra, att det var fastighetsägaren som inte ville ha kvar dem. Men det är klart att fastighetsägaren hade fått signaler uppifrån, sa Kalle Kniivilä.

Och det är just i demonstrationerna 2011 som de senaste årens allt mer repressiva politik har sin förklaring, menade Kalle Kniivilä.

– I samband med demonstrationerna talade de styrande om demokratisering, men de genomförde ingen sådan. I stället satsade de på den delen av befolkningen som inte deltog i demonstrationerna. Strategin var att måla ut demonstranterna som västliga agenter. Det här går tillbaka till Sovjettiden. Då kunde yttervärlden målas ut som fienden som ett sätt att ena folket, sa Kalle Kniivilä.

Dmitrij Makarov är människorättsförsvarare i Voronezj, Ryssland. Han beskrev hur de hårdare lagarna har påverkat arbetet för oberoende organisationer, så som Youth Human Rights Movement som han själv representerar.

– När som helst kan myndigheterna komma och göra en razzia. De kan meddela kvällen innan eller samma dag som de kommer att de vill ha samtliga våra dokument överlämnade, det kan röra sig om meterhöga staplar av papper. Det finns statistik på de här razziorna och den visar tydligt att de organisationer som utsätts för flest razzior är människorättsorganisationer, sa Dmitrij Makarov.

Samtidigt som de oberoende organisationerna för en allt osäkrare tillvaro har det svenska stödet till Ryssland minskat sett över en längre period.

– Efter Sovjets fall tog det svenska biståndet till Ryssland fart. Men under 2000-talet har Ryssland blivit allt rikare och snart höjdes röster som sa: inte ska vi väl ge bistånd till det här rika grannlandet. Men nu kanske det är än viktigare att vi på Sida är kvar och visar vårt stöd. Det är nu vi verkligen behövs. Särskilt med tanke på att organisationer som US Aid och Unicef har blivit utkörda ur Ryssland av den ryska regeringen, sa Elsa Håstad, Sida.

Stödet till de demokratiska krafterna i Ryssland får gärna vara ekonomiskt, påpekade Dmitrij Makarov. Men det behöver inte alltid handla om pengar.

– Det finns så mycket ni kan göra. Unga människor kan engagera sig. På många universitet finns grupper som visar solidaritet med Tibet eller Burma. Men det finns nästan inga som visar solidaritet med Uzbekistan, fast situationen där i många avseenden är sämre än i Tibet. Det finns väldigt mycket att göra bara när det gäller att informera om situationen. Ni kan också be er regering att tala högre om mänskliga rättigheter. Inte bara i Ryssland men globalt. Europeiska rådet kan göra mer, EU kan göra mer och Sverige kan göra mer, sa Dmitrij Makarov.

Seminariet arrangerades av ABF Stockholm, OSSE-nätverket, Olof Palmes Internationella Center, Sällskapet för studier av Ryssland, Central- och Östeuropa samt Centralasien och Östgruppen för demokrati och mänskliga rättigheter.

På bilden syns en demonstration i Moskva i december 2011.

Text: John Runeson, Palmecentret

Foto: Bogomolov PL

Vårinsamling-liten-klistrad 2

Nu skärper Östgruppen blicken för att granska och synliggöra de systematiska kränkningarna av mänskliga rättigheter i Ryssland.

I höst lanserar vi nyhetssajten ”Fokus Ryssland”. Nu samlar vi in pengar för att även kunna bjuda hit en gäst, som kan rapportera direkt från människorättsförsvararnas vardag. En vardag som blivit allt mer riskfylld.

Den som skänker ett bidrag har chans att vinna Kristian Gerners nya bok ”Ryssland – en europeisk civilisationshistoria”. Sätt in valfritt belopp på pg 40 85 30-4, skriv ”vårinsamling” som meddelande. Skicka ett mejl till gava @ ostgruppen.se, och ange ditt namn och din adress så deltar du i utlottningen. Två lyckliga vinnare presenteras på http://www.ostgruppen.se den 31 maj 2013.

TACK FÖR DITT STÖD!

Trots att utvecklingen i Ryssland är alarmerande är Sveriges stöd till landets demokratirörelse alltjämt mycket lägre än tidigare. Förklaringen är en tvist mellan alliansregeringens partier om hur bistånd bör definieras. Det skriver Östgruppen i en debattartikel i Omvärlden.

– Regeringspartierna tycker i grunden likadant, de borde släppa prestigen och komma överens om en praktisk lösning så att den ryska demokratirörelsen får det stöd som den så väl behöver, säger Östgruppens ordförande Martin Uggla i ett pressmeddelande.

Enligt OECD:s så kallade DAC-kriterier får inte svenskt stöd till Ryssland räknas som bistånd, då landet inte betraktas som fattigt. Eftersom det svenska biståndets beslutade enprocentsmål är kopplat till OECD:s riktlinjer kan alltså den ordinarie biståndsbudgeten inte användas till insatser i Ryssland.

Moderaterna accepterar motvilligt enprocentsmålet som ett absolut tak, medan övriga regeringspartier inte kan tänka sig att underskrida detta mål. Denna låsning innebär att demokratistödet till Ryssland sedan några år måste skrapas ihop på andra håll i statsbudgeten, där utrymmet är mycket begränsat. Från att ha legat på 100 miljoner kronor per år i mitten av 2000-talet uppgår det nu till 35 miljoner kronor årligen. Östgruppen uppmanar nu regeringen att öka samstämmigheten mellan den officiella politiken och det tekniska regelverk som styr biståndet.

– Det är upprörande att den svenska biståndspolitiken, där bristande rättigheter ses som ett uttryck för fattigdom,  inte kan förverkligas på grund av OECD:s ensidigt ekonomiska riktlinjer. Rysslands rikedomar kommer ju inte demokratirörelsen till del utan stärker istället den regim som kränker de mänskliga rättigheterna, säger Martin Uggla och fortsätter:

– På sikt bör regeringen verka för att OECD utarbetar nya riktlinjer, där demokratibistånd ses som en integrerad del av fattigdomsbekämpningen. I väntan på det bör man kunna enas över partigränserna om att höja Rysslandsbiståndet. Det slags stöd som frågan gäller ligger ju tveklöst inom ramen för den rättighetsbaserade biståndspolitik som det råder så bred samsyn kring i riksdagen.

Hela artikeln i Omvärlden finns att läsa här.

Här om dagen publicerades en intressant rapport om den ryska ”agentlagen” av advokaten Olga Gnezdilova. Den omtvistade lagen trädde i kraft den 21 november 2012 och går i korthet ut på att ryska organisationer som sysslar med politisk verksamhet och får finansiering från utlandet ska registrera sig som ”utländska agenter”. Rapporten redogör för de olika delarna av lagen och hur de förhåller sig till (och bryter mot) rysk och internationell lagstiftning. Lagen har kritiserats skarpt av såväl inhemska som internationella människorättsorganisationer. I rapporten visar Gnezdilova hur den går emot både internationella konventioner och deklarationer om föreningsfrihet som Ryssland har skrivit under samt bryter mot landets egen grundlag.

Gnezdilova gör också en intressant jämförelse mellan den ryska agentlagen och den amerikanska lagen ”The Foreign Agents Registration Act”. Den sistnämnda är den utländska lag som ryska politiker gärna hänvisar till då diskussioner om den ryska lagen kommer upp. För att rättfärdiga den ryska agentlagen talar man gärna om att amerikanerna minsann också har en lag som kräver att utländska agenter registreras. Utan att på något sätt ta ställning för den amerikanske lagen kan man konstatera att lagstiftningen i själva verket skiljer sig rejält åt. Det sistnämnda är de ryska politikerna inte särdeles noggranna med att påpeka.

Dylik är argumentationen gärna annars också, auktoritära stater hänvisar till lagstiftning i andra mer demokratiska länder för att rättfärdiga sina handlingar. Till exempel gäller detta olika slags terroristlagstiftningar. Repressiva stater lär snabbt av varandra, och av mer demokratiska. Den som är nyfiken på att läsa mer om olika taktiker att kväsa det civila samhället världen över kan med fördel läsa vidare i den rapport Östgruppen gav ut för ett tag sedan “Så tystas de kritiska rösterna: En rapport om civilsamhällets ökade utsatthet globalt, i Ryssland och i Belarus”.

Gnezdilovas granskning av de amerikanska och ryska agentlagarna visar i korthet bland annat följande:

  • – Den amerikanska lagen hänför sig till utländska strukturer i USA. Den ryska gäller ryska organisationer.
  • – Den amerikanska lagstiftningen gäller lobbykontakter från utlänningar (mot tex amerikanska politiker). Den ryska gäller formandet av den allmänna opinionen.
  • – Den amerikanska lagstiftningen gäller försvar av den nationella säkerheten. Den ryska talar om skärpt kontroll av samhället.
  • – Den amerikanska lagstiftningen gäller enbart lobbyverksamhet från enskilda utlänningar där kostnaderna överstiger 5 000 USD per år, eller 20 000 USD för utländska organisationer. Den ryska lagen gäller från 1 rubel. Osv.

Överlag fastslår Gnezdilova att den ryska lagen ger mycket större utrymme för godtycke än den amerikanska, eftersom den är så svepande och vagt formulerad. Sammanfattningsvis kan man säga att den största gemensamma nämnaren för de båda lagarna är just ordvalet ”registrering av utländska agenter”, och just inte så mycket annat.

Gnezdilovas rapport finns här (på ryska).

Nu har  paraplyorganisationen Asambleja och Lawtrend släppt sin rapport om föreningsfriheten i Belarus (Vitryssland) år 2012. Det är dyster läsning. Man konstaterar i och för sig att det inte skett några allvarliga försämringar, men heller inga påtagliga förbättringar. Och utgångsläget var ju inte direkt muntert.

I likhet med föregående år har det tillkommit en del nya organisationer, men inte just några regimkritiska oberoende sådana. De sistnämnda fortsätter att föra en tuff kamp för tillvaron. Vissa av dem är faktiskt registrerade och verkar öppet och lagligt. Andra får aldrig någon registrering, eller ”likvideras” av myndigheterna och tvingas avsluta sin verksamhet eller verka underjordiskt.

Under 2012 rapporteras brott mot föreningsfriheten och inskränkningar i föreningars möjlighet att verka fritt inom ett otal områden. Organisationer nekas registrering (som det Kristdemokratiska partiet, för 6:e gången) eller likvideras (som Platform). Personer ”varnas” för verksamhet i oregistrerade organisationer – något som kan ge upp till 2 års fängelse (tex Aleh Aksionau och Aljaksej Tsiulkou från Kristdemokraterna). Organisationernas lokaler sägs upp (Art-Siadziba), eller så plötsligt dagen före en planerad kongress får de veta att lokalen de hyrt inte längre finns tillgänglig (som för Asambleja).

En av de värst utsatta organisationerna är människorättscentret Vjasna. Dess ordförande Ales Bjaljatski sitter fängslad sedan drygt ett och ett halvt år tillbaka för sin verksamhet i Vjasna. Den övriga organisationen fortsätter sitt arbete som vanligt, men är under hård press. I höstas konfiskerades deras kontor och ledande personer utsätts regelbundet för olika påtryckningar. Exempelvis kallades Tatsiana Revjaka till förhör hos KGB flera gånger under hösten för att reda ut eventuella ”skattebrott”.

En påtaglig skillnad från tidigare år är det utreseförbud som ledare för flera framstående organisationer drabbades av under det första halvåret 2012. Personer som Zjana Litvina (oberoende journalistförbundet), Valjantsin Stefanovitj (människroättscentret Vjasna) och Andrej Bandarenka (Plattform) stoppades vid gränsen och kunde inte lämna landet lagligt. Och många utländska personer drabbades liksom tidigare år av inreseförbud, däribland Östgruppens ordförande Martin Uggla.

Läs Asamblejas och Lawtrends rapport (finns på engelska) så får du fler exempel på hur hårt det kan vara att engagera sig i en oberoende organisation i Belarus. Eller pröva på att driva en förening i Belarus – själv – här.

Listan över organisationer som utsätts för kontroller av myndigheterna utökas i hög hastighet. Människorättscentret Agora för bok över vilka organisationer som drabbas av de pågående razziorna mot det oberoende civila samhället i Ryssland. Listan uppdateras kontinuerligt och är när detta skrivs uppe i 203 organisationer från 47 olika regioner över hela landet. I går morse fanns där 122 organisationer. Nya på listan är bland annat valövervakningsorganisationen Golos, men också sådana inrättningar som det tyska Goete-institutet och internationella Youth Human Rights Movement i Voronezj.

Skrämmande är det. Och det är ju det som är meningen. Ett effektivt sätt att avskräcka folk från engagemang.

2wB13c6c9f2cbee

Den 22 till 25 januari gästas Östgruppen av Pavel Tjikov, jurist och ordförande i människorättsorganisationen Agora. Under hans vistelse i Sverige kommer Östgruppen anordna seminarium och föreläsningar på temat föreningsfrihet i Ryssland. Fokus kommer att ligga på den utsatta situationen för det civila samhället och den senaste tidens utveckling i Ryssland. 

Pavel Tjikov är docent i juridik och ordförande i den välrenommerade ryska människorättsorganisationen Agora. Han har publicerat ett stort antal böcker och artiklar om mänskliga rättigheter i Ryssland, bland annat polisbrutalitet, korruption och rättsväsende.

Agora ger rättshjälp till personer – journalister, politiska aktivister, bloggare – och organisationer som utsätts för övergrepp av ryska myndigheter. Under 2005-2010 lyckades de driva igenom över 250 fall och mer än 50 polismän har fällts för tortyr, rättsstridiga arresteringar och korruption.
_____________________________________________________

Onsdag 23 januari: Föreläsning: Hur tystas Rysslands kritiska röster?
Medverkande: Pavel Tjikov, jurist och ordförande i den ryska människorättsorganisationen Agora.

Plats: Universitetshuset, Uppsala, sal IX.
Tid: 19.15
Språk: Engelska
Entréavgift: 30 kr, gratis för medlemmar

Föreläsningen arrangeras tillsammans med Utrikespolitiska föreningen i Uppsala och Uppsala Forum för Demokrati, Fred och Rättvisa.

_____________________________________________________

Torsdag 24 januari: Seminarium: Ryssland, Putin och demokratin – om mänskliga rättigheter och ett utsatt civilt samhälle.

Medverkande: Pavel Tjikov, jurist och ordförande i den ryska människorättsorganisationen Agora, Maja Åberg, opinion och påverkan, Amnesty International, svenska sektionen och Martin Uggla, Rysslandskännare och ordförande i Östgruppen.

Plats: ABF-huset i Stockholm, Sveavägen 41, Per Albinrummet.
Tid: 9.15-10.45. Kaffe/te och smörgås serveras från 9.00.
Språk: Engelska.

Anmäl dig gärna i förväg före 23/1 till anmalan@ostgruppen.se
Seminariet arrangeras tillsammans med Amnesty International, svenska sektionen.
_____________________________________________________

Torsdag 24 januari: Rysk temakväll och medlemsmöte.
Kom och lyssna till Pavel Tjikov som berättar om situationen för det oberoende civila samhället i Ryssland.  Efter föredraget fikar vi tillsammans, har medlemsmöte och diskuterar vad vi i Östgruppen kan och vill göra under våren. Också du som inte är medlem i Östgruppen är välkommen på föredraget.

Plats: Solidaritetshuset, Tegelviksgatan 40, Stockholm
Tid: 17.30-18.30 Föredrag (på engelska), 18.30-ca 20.00 Medlemsmöte, fika, diskussion och mingel.

Det är väl nu kanske snarare dags för en vinterinsamling… men stöd ändå gärna Östgruppens arbete för föreningsfrihet i Ryssland och Belarus (Vitryssland). Alla bidrag mottages med stor tacksamhet! Vill du kan du också delta i utlottningen av Masja Gessens bok ”Mannen utan ansikte” – se mer information nedan.

Regeringen öppnar för höjt demokratistöd till Ryssland

Biståndsminister Gunilla Carlsson (M) meddelar i ett svar på en riksdagsfråga från Valter Mutt (MP) att det kan bli aktuellt med en översyn av Sveriges demokratistöd till Ryssland. Stödet kommer att påverkas av den politiska utvecklingen i Ryssland, enligt Carlsson.

– Med tanke på den senaste tidens negativa utveckling på demokratiområdet i Ryssland kan jag bara tolka Gunilla Carlssons svar som en öppning för höjda nivåer, vilket förstås är positivt. Jag hoppas att den svenska regeringen genomför sin översyn mycket skyndsamt, för det utsatta oberoende civilsamhället i Ryssland har ett akut behov av stöd från omvärlden nu, säger Östgruppens ordförande Martin Uggla.

I mitten av 2000-talet gav Sverige ett årligt demokratibistånd till Ryssland på omkring 100 miljoner kronor. År 2007 sänktes stödet till 10 miljoner per år, för att sedan åter höjas till nuvarande nivå på 37 miljoner per år.

– Sverige skar ned stödet till den ryska demokratirörelsen när det behövdes som mest. Det innebar ett stort svek mot de modiga människor som i motvind verkar för demokrati i Ryssland, säger Martin Uggla och fortsätter:

– Även om regeringen höjde demokratibiståndet något häromåret är det fortfarande långt kvar till den tidigare nivån. Om Gunilla Carlsson menar allvar med sin ambition att stödja mänskliga rättigheter i Ryssland bör hon i ett första steg skyndsamt återställa demokratistödet till åtminstone 100 miljoner kronor per år, säger Martin Uggla.

Idag rapporterar svensk press om den ”agentlagen” som börjar gälla nu: Ekot och TT. Bra! Gunilla Carlssons svar i riksdagen finns att läsa här och Valter Mutts fråga här.