Inlägg märkta ‘Ryssland’

800px-Sochi_viewFörra veckan meddelade Putin att en så kallad protestzon i Sotji skulle införas under OS efter att ha rivit upp beslutet från i höstas om att inga demonstrationer och protestyttringar under OS skulle tillåtas. Men platsen som upplåtits för demonstrationer förvånar. Demonstrationer tillåts nu i en park i en liten stad utanför Sotji. Till Chosta som ligger 12 km från närmaste OS-anläggning och 16 km från Sotji ska alltså de som vill lyfta politiska frågor eller protestera mot OS bege sig. Chosta har ca 20 000 invånare.

– I parken i Chosta kommer människor att kunna uttrycka sina åsikter helt fritt utan att inskränka på andras rättigheter och utan att bryta mot de olympiska stadgarna, säger Rysslands vice inrikesminister Dmitrij Kozak. Det går att resa dit med bil, buss eller tåg från centrala Sotji eller från OS-arenorna, så om folk vill utbyta åsikter i olika ämnen så är det enkelt gjort, fortsätter han.

Enligt OS-stadgarna är det förbjudet att uttrycka politiska åsikter inom det olympiska området, men det sägs ingenting om att det skulle vara förbjudet att protestera i staden där OS hålls. Från ryska myndigheters sida är det dock ett vanligt grepp att man inte tillåter oönskade demonstrationer på centrala platser utan låter dem hållas på mindre synliga ställen.

 

adc_memorialI början på december ålades Memorials antidiskrimineringscenter att registrera sig som utländska agenter av en domstol i Sankt Petersburg. Antidiskrimineringscentret har nu beslutat att avsluta sina projekt och stänga ner organisationen såsom den ser ut idag. Beskedet kom på nyårsafton i ett öppet brev där de skriver att det har blivit omöjligt att arbeta med de frågor de driver när de är utsatta för konstanta trakasserier.

”Antidiskrimineringscentrets alla projekt har avslutats. Öppna trakasserier, fällande domar, genomsökningar av kontoret och alla former av protestyttringar från åklagarens sida gör att det helt enkelt blivit omöjligt att fortsätta arbeta som tidigare.”

I brevet skriver de dock att de inte tar farväl, utan säger ”på återseende”, då de planerar att öppna upp organisationen i en annan form för att kunna fortsätta sitt arbete mot diskriminering och för minoriteters rättigheter i Ryssland.

”Under de sex år antidiskrimineringscentret har funnits har vi hjälpt och försvarat hundratals personers rättigheter, men vi har inte klarat av att stoppa diskrimineringen. Vi har lyckats tala om för världen hur segregeringen ser ut i skolorna, om polisvåld mot försvarslösa människor vars enda brott är deras utseende, och om de katastrofala sociala och kulturella förutsättningar under vilka romerna lever. Men vi har misslyckats med att göra rysk och internationell lag gällande för de grupper och enskilda människor vi försvarar. Detta betyder att vårt arbete måste fortsätta oavsett vilka motgångar vi möter.”

Ryssland och Belarus placerar sig långt ner i Civicus EEI-index 2013 som mäter civilsamhällets förutsättningar att verka i 109 av världens länder. EEI, Enabling Environment Index, utgår från ett antal olika indikatorer såsom det rättsliga skyddet, svårigheter att registrera sig, samarbete med andra aktörer, relationen till regering och myndigheter m.m. Dessa finns i sin tur samlade i tre dimensioner: den socio-ekonomiska dimensionen, socio-kulturella dimensionen, och samhällsstyrningsdimensionen (governance dimension), av vilka den sistnämnda lyfts fram som den absolut viktigaste.

I samhällsstyrningsdimensionen mäter Civicus t.ex. civilsamhällets påverkansmöjligheter på politiken, korruptionen, rättssäkerheten, de fackliga rättigheterna mm. I totalvärdet utgör samhällsstyrningsdimensionen 50% av det totala resultatet och de övriga två endast 25% vardera. Östgruppens målländer Belarus och Ryssland hamnar långt ner på listan när det kommer till samhällsstyrningsdimensionen: Ryssland hamnar på plats 93/109 medan Belarus hamnar på plats 106/109 länder, där endast Iran, Uzbekistan och Kina får ett sämre resultat.

Intressant är att både Ryssland och Belarus har relativt bra värden i den socio-ekonomiska och socio-kulturella dimensionen, men att värdena i samhällsstyrningsdimensionen är oerhört låga, något som enligt Civicus tyder på en förbittrad relation mellan staten och civilsamhället.

Civicus avslutar med en uppmaning till aktörer inom det lokala och internationella civilsamhället att fortsätta sätta press på dessa regeringar att genomföra reformer för att förbättra miljön och utrymmet för civilsamhället att verka i.

Ranking + Värden från EEI-index där 1 är högst och 0,00 lägst:  
Belarus                                                         ranking              värde
Socio-ekonomiska dimensionen:                      41                       0,60
Socio-kulturella dimensionen:                          29                       0,55
Samhällsstyrningsdimensionen:                       106                     0,23
Vilket ger en totalplacering på:                        93                       0,41   
Ryssland
Socio-ekonomiska dimensionen:                       38                       0,61    
Socio-kulturella dimensionen:                           45                       0,52
Samhällsstyrningsdimensionen:                        93                       0,34    
Vilket ger en totalplacering på:                         75                       0,45      

 

800px-Фракция_ЕР_В_Зале_Пленарных_Заседаний_ГДFrivilligorganisationer och media i Ryssland som tar emot utländsk finansiering kan komma att förbjudas enligt ett nytt lagförslag. Det är dumaledamoten Aleksej Kazakov (Rättvisa Ryssland) som anser att den så kallade agentlagen inte är tillräcklig utan att det borde vara möjligt att förbjuda både organisationer och media som bedriver politisk verksamhet och tar emot utländsk finansiering.  

– Det är viktigt att vi uppmärksammar olika organisationer, människorättsgrupper och nationalister som förenas i de bidrag de får från Väst. De spenderar aktivt de pengar som investerats i dem genom att samla folk till demonstrationer, och de har även grupper som provocerar poliser att ta till våld mot fredliga demonstranter. Jag anser att vi måste ta agentlagen vidare och det är nödvändigt att vi nu diskuterar ett förbud för organisationer att bedriva politisk verksamhet om de tar emot utländsk finansiering, sa Kazakov i när hann i fredags presenterade sitt lagförslag i duman.

Men Kazakov nöjer sig inte med att enbart angripa organisationer, utan hans förslag inkluderar även media:

– Jag vill också fästa er uppmärksamhet vid en unik företeelse som inte finns i så många länder men som finns hos oss, nämligen media som finansieras av andra stater och skriver om vårt politiska system och formar våra politiska åsikter. Det är viktigt att vi tittar noga på hur medierna arbetar i Ryssland och lyfter frågan om förbud för de som finansieras av utländska pengar. De bevakar ju varje politisk händelse i vårt land med västerländska intressen för ögonen, avslutar Kazakov.

Som den ser ut idag innebär agentlagen att varje organisation som ägnar sig åt politisk verksamhet och tar emot utländsk finansiering måste registrera sig som utländska agenter. Agentlagen har nu varit i kraft i över ett år, och fler än 2000 organisationer har fått se sina kontor genomsökta av åklagare och andra tjänstemän.

Källa: Article 20

I Ryssland får oberoende organisationer allt svårare att verka fritt. Utvecklingen har pågått i flera år och stegrats under den senaste tiden. Särskilt utsatta är organisationer som arbetar med mänskliga rättigheter. Detta framkom under ett seminarium på ABF-huset i Stockholm den 24 oktober.

Försämringen av demokratin i Ryssland gäller på flera områden. Restriktioner av mötesfriheten har införts, regeringen har möjlighet att stänga ned internetsidor utan rättslig prövning och nyligen kom förbudet mot ”homosexuell propaganda”. En av de repressiva åtgärder som har uppmärksammats mest i svenska media är en lag som president Putin skrev under i november 2012 och som innebär att oberoende organisationer som tar emot ekonomiskt stöd från utlandet måste registrera sig som ”utländska agenter”.

– Det är inte bara i Ryssland som oberoende organisationer får det tuffare. Det är en global trend. Och repressiva regimer lär av varandra. Lagen om utländska agenter har spridits, åtminstone som lagförslag, till exempelvis Malaysia, sa Sofia Uggla, Östgruppen.

Kalle Kniivilä, journalist på Sydsvenskan, trodde att lagen om utländska agenter hade som främsta syfte att stoppa organisationer som arbetar med valövervakning, i synnerhet organisationen Golos. Efter parlamentsvalet i december 2011 arrangerades stora demonstrationer mot Putin och regeringspartiet Enade Ryssland. Demonstrationerna var direkt kopplade till ett missnöje med valfusk. Golos hade då rapporterat om tusentals oegentligheter i valet.

– Golos vräktes också från sina lokaler. Då kan man hävda att det inte hade någonting med myndigheterna att göra, att det var fastighetsägaren som inte ville ha kvar dem. Men det är klart att fastighetsägaren hade fått signaler uppifrån, sa Kalle Kniivilä.

Och det är just i demonstrationerna 2011 som de senaste årens allt mer repressiva politik har sin förklaring, menade Kalle Kniivilä.

– I samband med demonstrationerna talade de styrande om demokratisering, men de genomförde ingen sådan. I stället satsade de på den delen av befolkningen som inte deltog i demonstrationerna. Strategin var att måla ut demonstranterna som västliga agenter. Det här går tillbaka till Sovjettiden. Då kunde yttervärlden målas ut som fienden som ett sätt att ena folket, sa Kalle Kniivilä.

Dmitrij Makarov är människorättsförsvarare i Voronezj, Ryssland. Han beskrev hur de hårdare lagarna har påverkat arbetet för oberoende organisationer, så som Youth Human Rights Movement som han själv representerar.

– När som helst kan myndigheterna komma och göra en razzia. De kan meddela kvällen innan eller samma dag som de kommer att de vill ha samtliga våra dokument överlämnade, det kan röra sig om meterhöga staplar av papper. Det finns statistik på de här razziorna och den visar tydligt att de organisationer som utsätts för flest razzior är människorättsorganisationer, sa Dmitrij Makarov.

Samtidigt som de oberoende organisationerna för en allt osäkrare tillvaro har det svenska stödet till Ryssland minskat sett över en längre period.

– Efter Sovjets fall tog det svenska biståndet till Ryssland fart. Men under 2000-talet har Ryssland blivit allt rikare och snart höjdes röster som sa: inte ska vi väl ge bistånd till det här rika grannlandet. Men nu kanske det är än viktigare att vi på Sida är kvar och visar vårt stöd. Det är nu vi verkligen behövs. Särskilt med tanke på att organisationer som US Aid och Unicef har blivit utkörda ur Ryssland av den ryska regeringen, sa Elsa Håstad, Sida.

Stödet till de demokratiska krafterna i Ryssland får gärna vara ekonomiskt, påpekade Dmitrij Makarov. Men det behöver inte alltid handla om pengar.

– Det finns så mycket ni kan göra. Unga människor kan engagera sig. På många universitet finns grupper som visar solidaritet med Tibet eller Burma. Men det finns nästan inga som visar solidaritet med Uzbekistan, fast situationen där i många avseenden är sämre än i Tibet. Det finns väldigt mycket att göra bara när det gäller att informera om situationen. Ni kan också be er regering att tala högre om mänskliga rättigheter. Inte bara i Ryssland men globalt. Europeiska rådet kan göra mer, EU kan göra mer och Sverige kan göra mer, sa Dmitrij Makarov.

Seminariet arrangerades av ABF Stockholm, OSSE-nätverket, Olof Palmes Internationella Center, Sällskapet för studier av Ryssland, Central- och Östeuropa samt Centralasien och Östgruppen för demokrati och mänskliga rättigheter.

På bilden syns en demonstration i Moskva i december 2011.

Text: John Runeson, Palmecentret

Foto: Bogomolov PL

Turbulensen i det ryska civila samhället är stor. I våras utsattes hundratals organisationer för razzior, omfattande kontroller av allehanda myndigheter, för att fastställa om de bryter mot den så kallade agentlagen. Upprördheten inom det oberoende civila samhället i Ryssland har varit samfälld. Hittills har nästintill alla enhälligt vägrat att registrera sig enligt lagen eftersom de menar att det för det första inte är sant att de skulle vara utländska agenter och för det andra att det helt skulle underminera deras trovärdighet. En organisation – Samverkansorganisationen för konkurrensutveckling inom OSS-länderna – ansökte dock i somras om att införas i registret.

Så här långt har vårens räder resulterat i att en organisation stängts – valövervakningsorganisationen Golos. Golos har dock försökt kringgå lagstiftningen och under sommaren återuppstått dels i form av medborgarrörelsen Golos och dels som fonden Golos, där den förstnämnda är en organisationsform som inte kräver registrering.

Åtal har väckts mot nio organisationer vilka har ställts, står inför eller kommer att ställas inför rätta. I första hand riskerar de böter och i andra hand att i likhet med Golos stängas helt av myndigheterna. Bland dessa finns välrenommerade organisationer som Memorial, För mänskliga rättigheter och Obsjtjestvennyj verdikt. Rättegångar med varierande resultat har pågått hela sommaren och fler väntar under hösten. Ytterligare 69 organisationer har fått en varning eller en uppmaning att registrera sig och kan alltså i förlängningen komma att ställas inför rätta de också.

Men razziorna, kontrollerna, har kommit av sig. Under sommaren har de i princip inte förekommit och medan det civila samhället nu hämtar andan spekuleras det också i vad detta kan bero på. Är det bara en tillfällig paus? En time-out? Eller är det som bland andra Pavel Tjikov på Agora hoppas en ny syn på hur lagen ska användas, beordrad av president Putin själv? Tjikov menar att kontrollerna skadat Kremladministrationens rykte snarare än bevisat att civilsamhället utgör ett hot mot den politiska ledningen. Och att Putin med sina uttalanden i praktiken bromsat in myndigheternas tillämpning av lagen. Han tror att kampanjen mot civilsamhället endast kan starta på nytt efter att Putin gett klartecken för det. Om detta kommer att inträffa eller inte är förstås svårt att sia om. Samtidigt har till exempel Rysslands människorättsombudsman Vladimir Lukin lämnat in ett klagomål till författningsdomstolen angående Agentlagens undermåliga utformning. Något som ytterligare kan stärka människorättsorganisationernas arbete för föreningsfriheten. Och många andra försök att motarbeta lagen pågår.

Men samtliga ryska oberoende organisationer kan i princip lika väl vara stängda inom några veckor. Så här såg till exempel Jelena Panfilova, chef för Transparency International i Ryssland, på saken tidigare i somras:

‘I clearly and plainly state: by the end of the autumn not a SINGLE independent NGO will remain in our country. None at all. Not one. Period. A couple of organisations will throw themselves at the mercy of the authorities. Some will die without financing. Others will close themselves down, not wanting to become so-called ‘foreign agents’. The activities of the most uncompromising will be stopped by the government, and their leaders will be sent to prison for two years. At the end there is a choice you have to make: either to close down your organisation or to be prosecuted and face two years in prison. There are no other options. Not for anyone. I think that not everyone understands this, but this is a bottom line’

Förutom agentlagen står civilsamhället inför en rad andra hot, under sommaren har till exempel För mänskliga rättigheter vräkts från sitt kontor och Människorättshuset i Voronezj står inför en snar vräkning. Tilläggas ska dock att För mänskliga rättigheter just idag faktiskt tilldelats ett nytt kontor i Moskva av borgmästaren Sergej Sobjanin.

För den som är intresserad kan tipsas om följande lilla videoinslag från Human Rights Watch där det senaste årets repression mot det civila samhället i Ryssland förklaras på ett bra sätt.

DSC_2456

”Det är vår stad” skriker ett femtiotal motdemonstranter till HBT-aktivisterna som fått tillstånd att manifestera på Marsfältet, mitt i centrala Sankt Petersburg. De båda grupperna står nära varandra, endast ett kravallstaket och poliser från den ryska säkerhetsstyrkan OMON skiljer dem åt. Plötsligt kommer en rökbomb flygande genom luften. Med bara några meter missar den HBT-aktivisterna. Poliserna gör ingenting för att stoppa motdemonstranterna, men däremot avbryts manifestationen i förtid. Med argumentet att ”säkerheten inte kan garanteras” slussas HBT-aktivisterna in i bussar som snart åker iväg. Kvar står endast journalister och några skrattande unga män.

Exemplet från Sankt Petersburg hade lika gärna kunnat hämtas från någon annan stad eller region i Ryssland. Antalet inskränkningar av förenings- och mötesfriheten för just HBT-organisationer är många, och de ökar ständigt. I går dömdes ytterligare en organisation för brott mot agentlagen. Sankt Petersburg-baserade Vychods straff för att inte ha registrerat sig som utländsk agent: ca 110 000 kr i böter. Organisationen som erbjuder gratis konsultation och stöd till HBT-personer, riskerar nu att få lägga ned sin verksamhet. Därför driver man nu en kampanj via internet och samlar in pengar för att på så sätt få finansiering till sitt arbete också i fortsättningen. Läs gärna mer om hur du kan stötta Vychod här.

DSC_2448

Men det är inte bara agentlagen och aggressiva motdemonstranter som försvårar HBT-organisationers arbete. För en dryg vecka sedan röstade en enhällig Duma igenom lagen om ”propaganda för icke traditionella sexuella relationer” på federal nivå. En lag som förbjuder ”homosexuell propaganda” riktad till minderåriga.

Sedan något år tillbaka finns liknande lagar i flera regioner runt om i Ryssland, däribland förhållandevis liberala Sankt Petersburg. Precis som sina regionala motsvarigheter är den federala lagen minst lika vagt utformad. För vad menas egentligen med propaganda? De luddiga formuleringarna skapar rädsla och osäkerhet, vilket innebär att lagen egentligen inte behöver tillämpas i praktiken. Bara vetskapen om dess existens begränsar HBT-organisationers arbete.

Trots den senaste tidens negativa utveckling går det ändå att ta fasta på ett par positiva trender: HBT-frågor diskuteras i rysk media på ett sätt som var otänkbart bara för några år sedan och fördömanden från omvärlden är många.

För den som är intresserad av att veta mer om orsaken till förtrycket mot just HBT-personer och organisationer rekommenderas Kristina Hultmans inlägg på UI-bloggen.

Text och foto: Malin Fagerberg Wikström

imageI staden Syktyvkar i nordvästra Ryssland har den nationalistiska organisationen ”Rubezj severa” (ung. ”Nordfront”) inlett en hätsk kampanj mot ortens lokala människorättsförsvarare. I en aktion i går ”märkte” man flera lokala människorättsförsvarares bostäder genom att klistra upp klistermärken på dörrarna där det stod ”Här bor en utländsk agent”.  De människorättsförsvarare man valt ut sitter alla i styrelsen till republiken Komis människorättskommission ”Memorial”, vilken har varnats av myndigheterna för att bryta mot lagen om utländska agenter efter de razzior mot civilsamhället som genomfördes tidigare i år i Ryssland.

Så här skriver Nordfront själva om aktionen på sin hemsida:

”Enligt informationsbyrån Nordfront deltar flera patriotiska grupper i aktionen ”Märk en utländsk agent”. Aktivisterna har till och med utlyst en tävling där den som märker ut flest spioner vinner, synd bara att listan över utländska agenter är så kort. Idag gick första etappen av stapeln när klistermärken dök upp på dörrarna till de bostäder där de som ”förråder fosterlandet” bor.” […] hela adresserna till ”folkfienderna” får vi enligt lag inte publicera.

По данным Информационного агентства «Рубеж Севера» в мероприятии «Пометь иностранного агента» принимают участие несколько патриотических групп. Активисты даже устроили соревнования, кто пометит шпионов больше тот выйдет победителем, жаль что список иностранных агентов небольшой. Сегодня прошел первый этап — наклейки появились на входных дверях в жилищах тех, кто «продает Родину». […] полный адрес «врагов народа» мы по закону показать не можем.

Händelsen är polisanmäld. På sin hemsida uppmanar man dock fler att ansluta sig till kampanjen och fortsätta den genom att till exempel också ”märka ut” bilar.

Den 18 maj störde man ett möte som Memorial höll på ett kafé i Syktyvkar med slagord som ”ner med de utländska agenterna” och plakat med texten ”Jag säljer fosterlandet, billigt!”. Flera av mötesdeltagarna blev också indränkta med ketchup. Även vid den händelsen tillkallades polis och tre av aktivisterna greps.

Människorättsförsvararna i Memorial är mycket oroade över utvecklingen och känner sig hotade personligen. De oroas över vilket som kan tänkas bli nästa steg från nationalisternas sida, särskilt som deras utfall kombineras med myndigheters och politikers hårdnande retorik.

(Agentlagen trädde i kraft 21 november i fjol och är skarpt kritiserad för att bryta grovt mot föreningsfriheten. Hittills har inte någon rysk organisation registrerat sig som utländsk agent, hundratals har utsatts för kontroller, ett trettiotal har varnats och några dömts /ställts inför rätta. Organisationerna och deras företrädare hotas i första hand av höga böter, i andra hand av stängning respektive fängelse.)

Häromdagen hölls ett bra seminarium om föreningsfrihet i Ryssland och Belarus (Vitryssland) hos Civil Rights Defenders i Stockholm. Där deltog fyra föreläsare, två från Ryssland och två från Belarus och uppgiften var att jämföra utvecklingen och situationerna i de respektive länderna. Svaret var givet: Ryssland går i Belarus fotspår, och snabbt går det.

Men även om situationen rent objektivt sätt är värre i Belarus, om man ser till lagstiftningen och till det oberoende civilsamhällets möjligheter att verka fritt, så är den på ett annat sätt värre i Ryssland. Utvecklingen i Ryssland har gått så oerhört fort, de ryska organisationerna har inte hunnit med att anpassa sig. I Belarus är organisationer och människorättsförsvarare vana och vet hur de ska hantera och kringgå hinder för att kunna verka, svårigheterna till trots. De ryska organisationerna känner att de står inför två val: att registrera sina organisationer utomlands och verka utifrån eller att sluta ta emot utländska pengar. Där båda alternativen är riktigt dåliga och det sistnämnda i princip innebär att arbeta utan några finansiella resurser, eftersom det är oerhört svårt att få inhemskt ekonomiskt stöd i Ryssland för regimkritiska organisationer.

I Ryssland är situationen mer akut än i Belarus också på så sätt att ingen riktigt ser ett slut på förföljelserna av det oberoende civila samhället, alla väntar bara på nästa steg från regimens sida. Som Dmitrij Makarov från Youth Human Rights Movement sade så är reglerna inte satta i Ryssland än. I Belarus vet organisationerna vad de har för svårigheter att förhålla sig till, i Ryssland väntar alla bara på nästa absurda påhitt. Ingen har kunnat förutsäga den utveckling som varit det senaste året, och ingen kan heller förutsäga den utveckling som väntar.

En skillnad som inte kom upp på seminariet men som dock är ytterst reell och inverkar på situationen är omvärldens reaktioner och omvärldens stöd. Ryssland är en stormakt med stora ekonomiska intressen i till exempel Västeuropa. Omvärlden är mycket mer försiktig när de kritiserar Rysslands människorättsbrott än när de kritiserar belarusiska.

Stödet till det oberoende belarusiska civilsamhället överlag är bra och omfattande. Det ryska civilsamhället däremot blev av med stora delar av sitt stöd när Ryssland förlorade sin DAC-klassning. Det svenska demokratistödet till Ryssland är en tredjedel av vad det varit tidigare, och bara en fjärdedel av vad vi ger till Belarus.

Så bort med skygglapparna! Det utsatta ryska civila samhället behöver hjälp, likaväl som det belarusiska! Situationen är akut. Och våga tala klarspråk med den ryska regimen om brotten mot de mänskliga rättigheterna. Tydligt, konkret och offentligt.

Vårinsamling-liten-klistrad 2

Nu skärper Östgruppen blicken för att granska och synliggöra de systematiska kränkningarna av mänskliga rättigheter i Ryssland.

I höst lanserar vi nyhetssajten ”Fokus Ryssland”. Nu samlar vi in pengar för att även kunna bjuda hit en gäst, som kan rapportera direkt från människorättsförsvararnas vardag. En vardag som blivit allt mer riskfylld.

Den som skänker ett bidrag har chans att vinna Kristian Gerners nya bok ”Ryssland – en europeisk civilisationshistoria”. Sätt in valfritt belopp på pg 40 85 30-4, skriv ”vårinsamling” som meddelande. Skicka ett mejl till gava @ ostgruppen.se, och ange ditt namn och din adress så deltar du i utlottningen. Två lyckliga vinnare presenteras på http://www.ostgruppen.se den 31 maj 2013.

TACK FÖR DITT STÖD!