Ryssland: Situationen svår för oberoende organisationer

I Ryssland får oberoende organisationer allt svårare att verka fritt. Utvecklingen har pågått i flera år och stegrats under den senaste tiden. Särskilt utsatta är organisationer som arbetar med mänskliga rättigheter. Detta framkom under ett seminarium på ABF-huset i Stockholm den 24 oktober.

Försämringen av demokratin i Ryssland gäller på flera områden. Restriktioner av mötesfriheten har införts, regeringen har möjlighet att stänga ned internetsidor utan rättslig prövning och nyligen kom förbudet mot ”homosexuell propaganda”. En av de repressiva åtgärder som har uppmärksammats mest i svenska media är en lag som president Putin skrev under i november 2012 och som innebär att oberoende organisationer som tar emot ekonomiskt stöd från utlandet måste registrera sig som ”utländska agenter”.

– Det är inte bara i Ryssland som oberoende organisationer får det tuffare. Det är en global trend. Och repressiva regimer lär av varandra. Lagen om utländska agenter har spridits, åtminstone som lagförslag, till exempelvis Malaysia, sa Sofia Uggla, Östgruppen.

Kalle Kniivilä, journalist på Sydsvenskan, trodde att lagen om utländska agenter hade som främsta syfte att stoppa organisationer som arbetar med valövervakning, i synnerhet organisationen Golos. Efter parlamentsvalet i december 2011 arrangerades stora demonstrationer mot Putin och regeringspartiet Enade Ryssland. Demonstrationerna var direkt kopplade till ett missnöje med valfusk. Golos hade då rapporterat om tusentals oegentligheter i valet.

– Golos vräktes också från sina lokaler. Då kan man hävda att det inte hade någonting med myndigheterna att göra, att det var fastighetsägaren som inte ville ha kvar dem. Men det är klart att fastighetsägaren hade fått signaler uppifrån, sa Kalle Kniivilä.

Och det är just i demonstrationerna 2011 som de senaste årens allt mer repressiva politik har sin förklaring, menade Kalle Kniivilä.

– I samband med demonstrationerna talade de styrande om demokratisering, men de genomförde ingen sådan. I stället satsade de på den delen av befolkningen som inte deltog i demonstrationerna. Strategin var att måla ut demonstranterna som västliga agenter. Det här går tillbaka till Sovjettiden. Då kunde yttervärlden målas ut som fienden som ett sätt att ena folket, sa Kalle Kniivilä.

Dmitrij Makarov är människorättsförsvarare i Voronezj, Ryssland. Han beskrev hur de hårdare lagarna har påverkat arbetet för oberoende organisationer, så som Youth Human Rights Movement som han själv representerar.

– När som helst kan myndigheterna komma och göra en razzia. De kan meddela kvällen innan eller samma dag som de kommer att de vill ha samtliga våra dokument överlämnade, det kan röra sig om meterhöga staplar av papper. Det finns statistik på de här razziorna och den visar tydligt att de organisationer som utsätts för flest razzior är människorättsorganisationer, sa Dmitrij Makarov.

Samtidigt som de oberoende organisationerna för en allt osäkrare tillvaro har det svenska stödet till Ryssland minskat sett över en längre period.

– Efter Sovjets fall tog det svenska biståndet till Ryssland fart. Men under 2000-talet har Ryssland blivit allt rikare och snart höjdes röster som sa: inte ska vi väl ge bistånd till det här rika grannlandet. Men nu kanske det är än viktigare att vi på Sida är kvar och visar vårt stöd. Det är nu vi verkligen behövs. Särskilt med tanke på att organisationer som US Aid och Unicef har blivit utkörda ur Ryssland av den ryska regeringen, sa Elsa Håstad, Sida.

Stödet till de demokratiska krafterna i Ryssland får gärna vara ekonomiskt, påpekade Dmitrij Makarov. Men det behöver inte alltid handla om pengar.

– Det finns så mycket ni kan göra. Unga människor kan engagera sig. På många universitet finns grupper som visar solidaritet med Tibet eller Burma. Men det finns nästan inga som visar solidaritet med Uzbekistan, fast situationen där i många avseenden är sämre än i Tibet. Det finns väldigt mycket att göra bara när det gäller att informera om situationen. Ni kan också be er regering att tala högre om mänskliga rättigheter. Inte bara i Ryssland men globalt. Europeiska rådet kan göra mer, EU kan göra mer och Sverige kan göra mer, sa Dmitrij Makarov.

Seminariet arrangerades av ABF Stockholm, OSSE-nätverket, Olof Palmes Internationella Center, Sällskapet för studier av Ryssland, Central- och Östeuropa samt Centralasien och Östgruppen för demokrati och mänskliga rättigheter.

På bilden syns en demonstration i Moskva i december 2011.

Text: John Runeson, Palmecentret

Foto: Bogomolov PL

Vad händer med agentlagen?

Turbulensen i det ryska civila samhället är stor. I våras utsattes hundratals organisationer för razzior, omfattande kontroller av allehanda myndigheter, för att fastställa om de bryter mot den så kallade agentlagen. Upprördheten inom det oberoende civila samhället i Ryssland har varit samfälld. Hittills har nästintill alla enhälligt vägrat att registrera sig enligt lagen eftersom de menar att det för det första inte är sant att de skulle vara utländska agenter och för det andra att det helt skulle underminera deras trovärdighet. En organisation – Samverkansorganisationen för konkurrensutveckling inom OSS-länderna – ansökte dock i somras om att införas i registret.

Så här långt har vårens räder resulterat i att en organisation stängts – valövervakningsorganisationen Golos. Golos har dock försökt kringgå lagstiftningen och under sommaren återuppstått dels i form av medborgarrörelsen Golos och dels som fonden Golos, där den förstnämnda är en organisationsform som inte kräver registrering.

Åtal har väckts mot nio organisationer vilka har ställts, står inför eller kommer att ställas inför rätta. I första hand riskerar de böter och i andra hand att i likhet med Golos stängas helt av myndigheterna. Bland dessa finns välrenommerade organisationer som Memorial, För mänskliga rättigheter och Obsjtjestvennyj verdikt. Rättegångar med varierande resultat har pågått hela sommaren och fler väntar under hösten. Ytterligare 69 organisationer har fått en varning eller en uppmaning att registrera sig och kan alltså i förlängningen komma att ställas inför rätta de också.

Men razziorna, kontrollerna, har kommit av sig. Under sommaren har de i princip inte förekommit och medan det civila samhället nu hämtar andan spekuleras det också i vad detta kan bero på. Är det bara en tillfällig paus? En time-out? Eller är det som bland andra Pavel Tjikov på Agora hoppas en ny syn på hur lagen ska användas, beordrad av president Putin själv? Tjikov menar att kontrollerna skadat Kremladministrationens rykte snarare än bevisat att civilsamhället utgör ett hot mot den politiska ledningen. Och att Putin med sina uttalanden i praktiken bromsat in myndigheternas tillämpning av lagen. Han tror att kampanjen mot civilsamhället endast kan starta på nytt efter att Putin gett klartecken för det. Om detta kommer att inträffa eller inte är förstås svårt att sia om. Samtidigt har till exempel Rysslands människorättsombudsman Vladimir Lukin lämnat in ett klagomål till författningsdomstolen angående Agentlagens undermåliga utformning. Något som ytterligare kan stärka människorättsorganisationernas arbete för föreningsfriheten. Och många andra försök att motarbeta lagen pågår.

Men samtliga ryska oberoende organisationer kan i princip lika väl vara stängda inom några veckor. Så här såg till exempel Jelena Panfilova, chef för Transparency International i Ryssland, på saken tidigare i somras:

‘I clearly and plainly state: by the end of the autumn not a SINGLE independent NGO will remain in our country. None at all. Not one. Period. A couple of organisations will throw themselves at the mercy of the authorities. Some will die without financing. Others will close themselves down, not wanting to become so-called ‘foreign agents’. The activities of the most uncompromising will be stopped by the government, and their leaders will be sent to prison for two years. At the end there is a choice you have to make: either to close down your organisation or to be prosecuted and face two years in prison. There are no other options. Not for anyone. I think that not everyone understands this, but this is a bottom line’

Förutom agentlagen står civilsamhället inför en rad andra hot, under sommaren har till exempel För mänskliga rättigheter vräkts från sitt kontor och Människorättshuset i Voronezj står inför en snar vräkning. Tilläggas ska dock att För mänskliga rättigheter just idag faktiskt tilldelats ett nytt kontor i Moskva av borgmästaren Sergej Sobjanin.

För den som är intresserad kan tipsas om följande lilla videoinslag från Human Rights Watch där det senaste årets repression mot det civila samhället i Ryssland förklaras på ett bra sätt.

Hjälp ryssarna (också)!

Häromdagen hölls ett bra seminarium om föreningsfrihet i Ryssland och Belarus (Vitryssland) hos Civil Rights Defenders i Stockholm. Där deltog fyra föreläsare, två från Ryssland och två från Belarus och uppgiften var att jämföra utvecklingen och situationerna i de respektive länderna. Svaret var givet: Ryssland går i Belarus fotspår, och snabbt går det.

Men även om situationen rent objektivt sätt är värre i Belarus, om man ser till lagstiftningen och till det oberoende civilsamhällets möjligheter att verka fritt, så är den på ett annat sätt värre i Ryssland. Utvecklingen i Ryssland har gått så oerhört fort, de ryska organisationerna har inte hunnit med att anpassa sig. I Belarus är organisationer och människorättsförsvarare vana och vet hur de ska hantera och kringgå hinder för att kunna verka, svårigheterna till trots. De ryska organisationerna känner att de står inför två val: att registrera sina organisationer utomlands och verka utifrån eller att sluta ta emot utländska pengar. Där båda alternativen är riktigt dåliga och det sistnämnda i princip innebär att arbeta utan några finansiella resurser, eftersom det är oerhört svårt att få inhemskt ekonomiskt stöd i Ryssland för regimkritiska organisationer.

I Ryssland är situationen mer akut än i Belarus också på så sätt att ingen riktigt ser ett slut på förföljelserna av det oberoende civila samhället, alla väntar bara på nästa steg från regimens sida. Som Dmitrij Makarov från Youth Human Rights Movement sade så är reglerna inte satta i Ryssland än. I Belarus vet organisationerna vad de har för svårigheter att förhålla sig till, i Ryssland väntar alla bara på nästa absurda påhitt. Ingen har kunnat förutsäga den utveckling som varit det senaste året, och ingen kan heller förutsäga den utveckling som väntar.

En skillnad som inte kom upp på seminariet men som dock är ytterst reell och inverkar på situationen är omvärldens reaktioner och omvärldens stöd. Ryssland är en stormakt med stora ekonomiska intressen i till exempel Västeuropa. Omvärlden är mycket mer försiktig när de kritiserar Rysslands människorättsbrott än när de kritiserar belarusiska.

Stödet till det oberoende belarusiska civilsamhället överlag är bra och omfattande. Det ryska civilsamhället däremot blev av med stora delar av sitt stöd när Ryssland förlorade sin DAC-klassning. Det svenska demokratistödet till Ryssland är en tredjedel av vad det varit tidigare, och bara en fjärdedel av vad vi ger till Belarus.

Så bort med skygglapparna! Det utsatta ryska civila samhället behöver hjälp, likaväl som det belarusiska! Situationen är akut. Och våga tala klarspråk med den ryska regimen om brotten mot de mänskliga rättigheterna. Tydligt, konkret och offentligt.

Provokation mot människorättshus

Idag pågår en manifestation utanför människorättshuset i Voronezj, Ryssland. Organisatörerna försöker misskreditera människorättsorganisationerna där och anspelar bland annat på att de får finansiering från utlandet.

Manifestationen är tydligt sammankopplad med de nya lagar som antogs i höstas i Ryssland som bland annat vill stämpla organisationer som får finansiering från utlandet som ”utländska agenter”. Oberoende ryska organisationer är idag mycket hårt utsatta. De har ytterst få inhemska finansieringsmöjligheter och är satta under mycket stark press av myndigheterna. Dagens demonstration är bara en del i det ledet. Tidigare har pro-statliga organisationer arrangerat liknande aktioner utanför bland annat Transparency International och Moskvas Helsingforsgrupp. Manifestationen har fått tillstånd av myndigheterna.

Texten på banderollerna lyder i ungefärlig översättning: ”MPG – er chef är USA:s utrikesdepartement”, ”MHG – MPG – HBT” (MHG: Moskvas Helsingforsgrupp, MPG: Ungdomens Människorättsgrupp).

MPG är en lokalavdelning till Youth Human Rights Movement, en av Östgruppens samarbetsorganisationer.