Om skillnaden på ryska och amerikanska agenter

Här om dagen publicerades en intressant rapport om den ryska ”agentlagen” av advokaten Olga Gnezdilova. Den omtvistade lagen trädde i kraft den 21 november 2012 och går i korthet ut på att ryska organisationer som sysslar med politisk verksamhet och får finansiering från utlandet ska registrera sig som ”utländska agenter”. Rapporten redogör för de olika delarna av lagen och hur de förhåller sig till (och bryter mot) rysk och internationell lagstiftning. Lagen har kritiserats skarpt av såväl inhemska som internationella människorättsorganisationer. I rapporten visar Gnezdilova hur den går emot både internationella konventioner och deklarationer om föreningsfrihet som Ryssland har skrivit under samt bryter mot landets egen grundlag.

Gnezdilova gör också en intressant jämförelse mellan den ryska agentlagen och den amerikanska lagen ”The Foreign Agents Registration Act”. Den sistnämnda är den utländska lag som ryska politiker gärna hänvisar till då diskussioner om den ryska lagen kommer upp. För att rättfärdiga den ryska agentlagen talar man gärna om att amerikanerna minsann också har en lag som kräver att utländska agenter registreras. Utan att på något sätt ta ställning för den amerikanske lagen kan man konstatera att lagstiftningen i själva verket skiljer sig rejält åt. Det sistnämnda är de ryska politikerna inte särdeles noggranna med att påpeka.

Dylik är argumentationen gärna annars också, auktoritära stater hänvisar till lagstiftning i andra mer demokratiska länder för att rättfärdiga sina handlingar. Till exempel gäller detta olika slags terroristlagstiftningar. Repressiva stater lär snabbt av varandra, och av mer demokratiska. Den som är nyfiken på att läsa mer om olika taktiker att kväsa det civila samhället världen över kan med fördel läsa vidare i den rapport Östgruppen gav ut för ett tag sedan “Så tystas de kritiska rösterna: En rapport om civilsamhällets ökade utsatthet globalt, i Ryssland och i Belarus”.

Gnezdilovas granskning av de amerikanska och ryska agentlagarna visar i korthet bland annat följande:

• – Den amerikanska lagen hänför sig till utländska strukturer i USA. Den ryska gäller ryska organisationer.
• – Den amerikanska lagstiftningen gäller lobbykontakter från utlänningar (mot tex amerikanska politiker). Den ryska gäller formandet av den allmänna opinionen.
• – Den amerikanska lagstiftningen gäller försvar av den nationella säkerheten. Den ryska talar om skärpt kontroll av samhället.
• – Den amerikanska lagstiftningen gäller enbart lobbyverksamhet från enskilda utlänningar där kostnaderna överstiger 5 000 USD per år, eller 20 000 USD för utländska organisationer. Den ryska lagen gäller från 1 rubel. Osv.

Överlag fastslår Gnezdilova att den ryska lagen ger mycket större utrymme för godtycke än den amerikanska, eftersom den är så svepande och vagt formulerad. Sammanfattningsvis kan man säga att den största gemensamma nämnaren för de båda lagarna är just ordvalet ”registrering av utländska agenter”, och just inte så mycket annat.

Gnezdilovas rapport finns här (på ryska).