Den ryska människorättsrörelsens främsta företrädare, ordföranden i Moskvas Helsingforsgrupp Ljudmila Aleksejeva, skrev strax före jul en debattartikel i New York Times. Den borde varje europeisk politiker med en gnutta intresse för Ryssland läsa. Aleksejeva beskriver där det senaste årets händelseutveckling, från hoppfulla massprotester till ett mycket hårt utsatt oberoende civilt samhälle i skriande behov av utomstående hjälp för att överleva, om rädsla och överhängande hot om repressalier. Hon avslutar artikeln så här:
When European Union leaders meet with Putin in Brussels on Friday they must take a very tough stand on human rights and demand an end to this crackdown. The E.U. must make human rights not a side issue, but the main issue. And it must not mince words. There is nothing more important the E.U. could possibly need to talk about with the Russian leadership than the future of the rule of law in its neighbor and strategic partner. The new laws and rhetoric are primitive and they must be reversed.
It will not be a pleasant conversation. But however difficult it is to confront Putin on human rights today, try to imagine what it will be like to discuss these issues a few years from now, when either the crackdown has become even more intense or the path of repression results in a real social explosion. Many will look back to this moment and ask, what did Europe do when Russian human rights defenders called on you in this time of need?
Det är tänkvärda ord från Aleksejeva. Och viktiga. Artikeln kan läsas i sin helhet här.
Tystade röster 